Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag känner dig och känner ej ändå
Den vän, som för mitt väl i fjerran beder.
Hvars böner, såsom hvita englar, gå
På sångens Jakobsstege upp och neder,
Hvars känslor, skygga dufvor, till mig fly
På lätta brämet af en morgonsky.
Ja, ljufva flicka 1 jag dig känner väl:
Du är en mild, en god, en Nordisk qvinna
Och du är syster till min egen själ,
Du älska kan som jag och du kan brinna,
Och segra endast med behagens makt,
I lågor höljd af egna toners prakt.
Du var ju med, när jag, en yngling, drog
Bort till Alhambra, der blott minnet talar
Och uti eld och andakt harpan slog
Till kaskatellens gråt i marmorns salar;
Med mig vid Niågaras elf du var,
Då smärtans ulf mig djupt i själen skar.
Du satt ju tyst och lyddes till min sång,
Då rörd jag sjöng om qvinnorna i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
