Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag kom till Alma postmästare, en klar, lugn
flicka, som förestår faderns hushåll, fick jag höra en så
hjärtans rolig nyhet.
Deras nya skrifvare lär se ut presis som Lord
Byron och hade deklamerat poesi första kvällen han kom.
En herre, som deklamerar poesi, hos oss!
En sådan akvisisjon.
Naturligtvis bjöd jag honom genast med båda
händerna.
Så stötte jag på Fanny Flax, som egentligen heter
Broberg och är änka efter klockaren, fast vi kallar henne
Flax till följd af vissa egendomligheter i toalett- och
rörelseväg. Rar, kvick människa, som bara har det
felet att numera inte vara sin egen dotter.
Så, Enes, landsfiskalens, förstås.
Riktigt fina och i botten nog riktigt litterära
människor, fast de aldrig har råd att köpa en bok.
Men när man har en liten lön, fem små barn, en
fattig mor och sjuklig hustru att försörja så — —
Jag undrar hur jag ska få Petter med!
Petter är Majas ett år äldre broder, herr »kontoristen»,
som tillbringar sin dag med att från sin sida af
pulpeten stirra på Gustaf, som om han vore en
multiplika-sjonstabell, som det gälde att lära sig utantill, medan
Gustaf å sin sida stirrar ut genom fönstret. Detta kallas
att arbeta. Petter ser ut som ett grönt plommon med
ett par eldröda styfva blad till öron och är så blyg
att––––
Afbruten. Jag blir alltid afbruten. Tio gånger om
dagen minst, att jag inte rent går åt, är alldeles
obegripligt.
Senare:
Vi kallar den sysirkel för att inte stöta folk allt
för mycket i början — —!
Senare:
Alldeles angtusias-merad för något jag läst i Vårt
Land i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
