Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kära doktor», sa jag hjärtligt — »jag vet
ingenting — ingenting alls, men hur bortkommen jag än
kan vara i det litterära — och där är jag ryslig — så
i kärlekens katekes är jag säker!»
Han öppnade läpparna som för att säga något, men
så slöt han dem igen — alldeles som när man sluter igen
locket om en dyrbar skatt.
Ett par minuter senare gick han med spänstiga,
unga steg uppför skolbacken, på hvars höjd han
stannade och viftade med sin hatt, en sådan bild af lycka,
att jag fick tårar i ögonen.
Jag begriper inte, att så snart jag ser någon
människa så där nästan onaturligt lycklig, vill jag bara gråta.
Kanske det kommer sig af det, att jag sett så
inånga börja en stor lycka — men så få som fått
afsluta den.
Tänk, om jag setat hemma och fördjupat mig i
mig själf! Jo, då skulle jag ha varit rar!
Människan är en växelbank; hon behöfver ta ut
och sätta in alltjämt för att inte bli bankrutt. Nu hade
jag bara småmynt i kassan — därför så–––-
Det känns som om jag fått den skönaste massage
på själen––––Så härligt!
Kinabarken är bortknådad för den här gången,
Gud ske lof!
P. S. Två dagar senare.
Nu vet jag hvad kikuten släppt ut för en snygg
historia om min och Kullens promenad.
Jo, att doktorn supit sig full midt på blanka
förmiddagen, och att Lovisa Petterkvist, som händelsevis
stött på honom, varit tvungen att leda hem honom!
Leda hem!
Kan tänka!
Hvarför vi inte lika gärna kunde vara ute och
profgå, begriper jag inte en smul! Så lastgammal är
jag väl då inte ännu, skulle jag tro, att inte en karl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
