Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruffen sa i morse, att det inte passar bjuda
Honom något kaffe alls, men då sa jag:
»Ska inte den Käraste Gäst vi någonsin haft få
sig en ärlig tår kaffe på säng, bara därför att han
råkar till att vara Kung?»
Och hvad ska jag ha på mig? Min bruna siden?
Brunt siden klockan 7 på morgonen! Nej, det–––-
Vara enkla och naturliga är det enda vi kan vara,
och det man kan vara, det ska man vara.
Senare:
Nu vet jag hvad jag ska ha på mig i
Ingenting alls! Det kommer bestämdt Majestätet
att tycka allra mest om. Ja, jag menar naturligtvis
ingenting alls extra, om inte möjligen ett litet förkläde
för att liksom öfverdrifva det husliga. För ska jag
öfverdrifvas, så bör det allt vara åt det hållet och inte åt
sidenhållet — det känner jag på mig.
Men hvad springer de på gatan för?
Hvad säger Sofi?
Är båten här?
Ack! Tänk! O! Måtte!
Senare:
Den trofasta Villygossen! Den rara Villygossen!
Vi har en säng, ett helt Kungsrum i sjöblått siden
med krem gepyrspetsar och sjöblå matta. Majestätet
kan tro sig ligga på sjöbotten! Det är Gudaskönt!
Måtte Han komma att känna sig hemmastadd!
Och det bör Han, efter som Han tillhör flottan.
En tapetserare följde också med, alldeles yratis.
Jag vallade efter honom som en hund, så förtjust
var jag i hvar spik hän slog i. Men när han lämnade
mig räkningen, hoppade jag till som om jag fått ett
skott i bröstet och rusade af in till Ruffen.
»Har du sett, har du hört?» flämtade jag.
Ruffen tog räkningen, drog ihop läpparna, som om
han fått något surt i mun, men så sa han helt lugnt:
»Det var att vänta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
