- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
93

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pängar. Blommorna få fru Ungfrau hvar eviga en,
och pängarna behåller han själf.
Han är, Gud hjälpe mig, en riktig girigbuk, och
den som skulle kunna vrida en krona ur honom, vill
jag se i synen. Jag har väl bjudit till hundra gånger,
när det varit hård-år och stan är full af utsvultet folk,
utan att kunna pressa fram ens så mycket som en
tolfskilling. Men en gång på året »gör han godt» — efter
sitt eget hufvud. Det är vid jul då allt ska vara som
»hos mor.»
Då är Sara tvungen att baka 25 stora limpor och
stöpa 25 grenljus, som farbror själf krusar papper omkring.
Så väger han själf upp 25 skålpund fläsk, 25 fjärndelar
kaffe och socker, stoppar en 25-öring i hvar limpa och
så sätter han sig iklädd päls, pjäksor och mössa på
en upp- och ned-stjälpt tunna i mangelboden och väntar
som en gång förr på kunder. — Att han inte behöfver
vänta förgäfves, faller af sig själft; de fattiga kilar där
som kattor. Men ordning råder det.
Ingen enda skulle våga trotsa hans: »vore rätt åt
dig, du.» När högarna väl försvunnit, knyter farbror
en hvit trasa i mangelbodslåset, och så väl är den
signalen känd, att jag inte tror det skulle falla äfven den
fattigaste in att försöka knacka hvarken på hans hjärta
eller dörr förr än nästa jul.
Men det var fasligt, så jag tagit upp mig med att
rita ihop mycket om farbror! Men det är med
människor som med tankespel. Börjar man väl med dem, så
vill man gärna komma till någon slags lösning, innan
man slutar.
Hvad sa Sofi — måntro!
Bränns kåldolmarna! Du min värld ett sån’t elände!
Ingenting är så svårt att förlika med det litterära
som matfrågan — det är visst och sannt.
Jag kommer strax!
Och barnen, som fått löfte att koka knäck––––
Jag har totalt glömt af mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free