Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viktigaste, ty hade han inte affyrat det, så hade han
häller inte affyrat de andra, och då vill jag just se, hur
han någonsin skulle ha blifvit någon Carl den tolfte!
Senare:
Vi ska spela på vår vind, Thore ska måla kulisser.
Det lär finnas ett litet elände till teater någonstans,
som ett band varit tvungna att lämna kvar i pant.
Den har de knipit och ska spela i källarsalen.
Var så goda!
Det ska bli riktigt roligt få applådera deras
pankaka — — ty naturligtvis blir det en pankaka — —!
Senare-’
Ska man någonsin tro på en karl! Nej aldrig! Inte
ens om han bara är en half.
Holmen, som vi så säkert räknade på till hufvud,
har skamligt öfvergifvit oss.
»Jag ska. säga frun», sa han, »att när man varit
teateranmälare i femton år, så har man fått nog af
dilletantism.»
Och så linkade han i väg så fort träbenet medgaf.
Senare:
Nej, det är ingen annan råd: jag måste söka upp
Kullen.
Han tog så innerligt vänligt emot mig.
Rummet var städadt och fint som ett dockskåp
och nya hvita gardiner hade efterträdt de nedrökta
gamla för fönstren.
Den enda som såg mulen, ja ond ut, var
hushållerskan, men jag hade inte tid att ta reda på orsaken.
Jag kom för att låna pjäser.
De andra ha tagit alla som fanns och behållit dem.
Allt för att hindra oss!
Det förstod jag, fast bokhandlerskan trodde att de
mist förståndet.
Kullen blef rå intresserad, och där fick jag »En
Räddande Ängel» och »De Båda Döfva», pjäser, som jagsett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
