- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
135

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nu!» sa Holmen.
»Aldrig!» sa jag bestämdt.
Nu nekar de, men jag är säker på, att jag fick mig.
en puff med detsamma, ty livad som eljest skulle ha
förmått mig att kasta mig i min egen olyckas brunn,
vill jag just se.
Hur som hälst, in på scen kom jag, ehuru jag
fruktar det var på en sned.
När jag såg det stora öppna hålet framför mig,
alldeles svart af ögon, tyckte jag att jag sjönk genom
jorden med ens. Jag visste inte en smul hvarken hvar
jag hade fötterna eller hufvu’t. Det var en ryslig känsla,
och ska artister gå igenom sådana kval hvarenda kväll,
anser jag det vara ett fullkomligt underverk, att de inte
begår själfmord mellan akterna. Holmen hviskade och
hväste livad jag skulle säga.
»Det kan du roa dig med», tänkte jag.
Fattas bara, att jag ska tala till på köpet!
»Var du mans bare lugn, min Lovise!» ropade fru
Ungfrau’s muntra röst i detsamma ur salongen.
»Vi hafve en micket god tid att vänte!»
Skratt.
Gud signe ’det skrattet! — Golfvet, som hittills
svajat som en båt i storm, stannade af, och i detsamma
blef jag så klar både i ögonen och i hufvudet, att jag
kunde se ett guldsmidt bröst glindra mig till mötes i
dunklet och ett par guldglasögon afteckna sig på en
majestätisk näsa. Bredvid satt kronofogden som en
fyrbåk i sin granna uniform.
Jag glömde allt, utom att jag hade den
obeskritliga nåden att stå framför vår nya höga öfverhet. —
Att se den, utan att hälsa, var något som helt enkelt
föll utom möjligheten för mina förmögenheter.
Också gjorde jag den vackraste rakt upp och ned
nigning, jag kunde åstadkomma, och höll ut kjortlarna,
för det tycker jag alltid ser förnämt ut.
Till min obeskrifliga stolthet och glädje såg jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free