- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
139

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komplimenterade honom för hans säre gna förmåga, både
som regissör och direktör!
Gustaf bli komplimenterad som direktör!
Gustaf!
Medan jag satt där, bortglömd och föraktad som
själfva Carl den Tolfte, jag, som lidit allt — presis allt —
från a ända till o — om inte till ö!
Det föll helt enkelt aldrig landsens fader in, att en
kvinna knnde stå i spetsen för så lyckade fiaskon som
våra, och Gustaf han bara bockade och höll till godo, han!
Nu säger han, förstås, att han inte kunnat få fram
ett enda ljud, om man så tuttat eld i nacken på honom
— och det tror jag, men han borde ha talat ändå!
»Hm — hm —», sa Ruffen hastigt, när han väl
kom fram till mig — »jag tror — det blir så godt —
att jag går hem med Pepita. Hon darrar så!»
»Åh!» sa jag mildt, »hur ska det då gå med tablån?
»Du är ju direktör du, Ruffen lilla.»
»Buh!» Gustaf försvann så kvickt, som om han på
något outransakligt sätt fått en spruta vatten i ansiktet
på sig. De applåder, som de döfva fick, var ett intet
mot de, som dånade, när ridån föll öfver aporna.
»Aporna, aporna!» skrek publiken som i ett rus.
Jag bakom ridån som en pil.
»Hör ni inte!» skrek jag. »Publiken vill se aporna!»
I detsamma rycktes ridån upp, och skrifvar
Svensson, som spelat Apans ägare, steg in och bockade sig
åt alla håll och kanter.
Skratt, tjut och bravorop.
»Herre Gud!» sa jag gråtfärdig, när han väl kom ut
igen. »Inte visste jag, att herr Svensson hörde till
apsläktet! — Men det kan ju alltid vara bra att veta —
till en annan gång», tillade jag hämdlystet.
För öfrigt måtte människor kunna bli livad som
Mist när det gäller applåder — till och med tigrar!
Åtminstone såg unga Laxen alldeles ut som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free