- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
159

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men så ta mej fan, han fick släppa in så mycket
som ett hälft kvinnfolk en gång. — För de retar gallfeber
på en, om de vill eller inte. Så förbannadt dumma är de!
»Hvad har frun krossat förslag? En tå?–––-Eller
näsan? — Och hittar naturligtvis inte till
provinsialläkaren, hon häller, utan ska —. Aj, för tusan fan!»
»Pepita är sjuk», sa jag helt kort, ty 20 års
studium hade lärt mig, att kunde man ta honom på något
vis, så skulle det vara genom att gå rätt på saken.
»Hvem är sjuk, säger hon?!»
» Pepita.»
»Apan!?!»
»Jaha — just hon!»
Han reste sig upp och stirrade på mig med de
små hvassa ögonen, under det att det tunna håret reste
sig som hvitglödgade taggar kring det blodröda ansiktet.
»Nåå–––-» sa han höfligt — ja, nästan fogligt,
(Gud, han var höflig, med! Då var han i sitt
presis allra värsta lynne!) »hvad kan jag göra åt det högst
intressangta fallet?»
Rösten lät alldeles silkesmjuk.
Men nu var det alldeles slut med mig.
Jag tyckte det var så rysligt tänka, att medan han
låg här och kokade ihop sig till fullt ursinne, så låg
kanske ett litet vänligt och tillgifvet väsen hemma och
dog af brist på hjälp, att jag rent gaf tappt.
»Kära doktor», snyftade jag och drog fram
näsduken, »nog vet jag, att doktorn inte sköter apor — —»
»Hur fan vet frun det?» röt han till, så jag
hoppade en half aln högt i luften.
»Men hvad gör det hvad man sköter», fortsatte jag,
gående blindt på, fast rösten var allt otroligt svår att
få bukt på, »bara det är någon som skänkt en annan
människa glädje — och det har hon — och — och —
doktorn — vet — inte — allt — hon varit för mig —
och för Ruffen — fast jag tog miste — på honom och
henne i början — men det rådde hon inte för — och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free