Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
invärtes så jag knappt kunde stå. »Jag kommer strax
tillbaka.»
Tio minuter senare hade jag bytt ut min svarta
klädning mot min vanliga rödbruna.
Ingen grafsten ska hon få häller — bara
blommor — mycket blommor — som lefver och dör med oss
— Ruffen och mig.
När jag kom ut igen, såg min måg fullkomligt
afstjälpt ut.
Att få rätt var nog det sista han föreställt sig!
»Jag hoppas du är nöjd nu», sa jag så vänligt jag
kunde. »Det var bara så, att jag inte förstod riktigt. —
Vill du inte sitta ned?»
Så bjöd jag honom att stanna kvar till kvällen
samt erbjöd mig att skicka efter Ada och barnen med
skjuts, efter det var så kallt.
Men det ville han inte!
Han trodde bestämdt, att jag inte var riktigt
knoppen, och gaf sig i väg fortare än hvad jag
någonsin trodde var förenligt med hans »värdighet som
embetsman», som han jämt kör med. Och nu kommer jag
nog aldrig att hvarken tala eller skrifva om Pepita
mera.
Jag ska gömma henne i hjärtat som ett soligt, kärt
minne — gömma henne helt och hållet åt mig själf.
Men nog tror jag säkert, att om folk visste, hvad de
oftast rör vid när de säger: »det är ju bara ett djur», så
skulle de tiga.
Det är nog bra sällan, som ett innerligt älskadt
djur bara är ett djur!
Oftast är det någonting mycket, mycket mera!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
