Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var hämnad, mer än hämnad!»
»Snygg figur!» sa jag alldeles högt.
»Men så kom öfvermättnaden, ledan!»
»Rätt åt’en», sa jag.
»Han förmådde inte längre beherska sin
olycksbringande makt. Han måste krossa kvinnohjärtan
eller dö!»
»Basch!» sa jag. »Basch!»
»Till sist, drifven af en aldrig slocknad
ömhetsoch deltagandets känsla i sin själ, beslöt han att döda
härden för sin styrka.
Han rakade pannan jämn
Men bara skäggbotten var nog att sprida sorg och
förtviflan.
Då gaf han tappt och sjönk motståndslöst ned i
det haf af mjuka kvinnoarmar, som böljade omkring
honom. Hvad lönade det att kämpa! Bättre då, ge sig
hän helt!»
»Skaffa sig peruk, hade varit bra mycket bättre»,
sa jag.
»Han kunde aldrig vara borta utan att känna ett
eller flera par kvinnoögon hänga fast vid sitt ansikte.»
»Stackars karl», sa jag, för om han också var litet
snedvriden, så var ändå det en förfärlig situasjon.
»Dessutom hade behofvet af en stor hel lifskärlek
vaknat i hans hjärta, vaknat med höststormens allt
medryckande styrka. Men hur skulle han kunna binda en
kvinnas öde vid sitt, han, hvars öde var att tillhöra alla
kvinnor?»
Jag lade ifrån mig boken, men så kom jag i håg
att ingen såg mig, och så tog jag upp den igen.
»Numera gick han aldrig i sällskap, men en afton
var han tvungen att bevista en supée hos en läkare,
som räddadt hans lif.
Trött, apatisk, liknöjd, stod han i sitt hörn, men
så stark var hans magnetiska utstrålning, att han, mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
