Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske, när allt kommer omkring, så hade Holmen
varit en riktig blåbandist i jämförelse med mig.
När jag ändtligen höll det fuktiga bladet i min
darrande hand, kände jag någonting — ja, någonting
alldeles obeskrifligt, nästan som när jag för första
gången höll Ada i mina armar.
Jag stängde in mig i sängkammaren och läste och
läste och läste.
Aldrig hade jag kännt någonting dofta så godt
som den trycksvärtan — min trycksvärta!
Och så intressangt tidningen var se’n!
Jag fullkomligt frossade. Så innehållsrik, så
originell, ja så — rent ut kvick — som till exempel det där
om drickat!
Herre Gud, att det inte var värre än så att ge ut
en tidning! Det var presis lika lätt som att skrifva i
hop en bok: bara att gå på i ullsockorna och låta vår
Herre stå för resten.
Och jäg som trodde det behöfdes så ofantliga
kunskaper. Det behöfs visst inga kunskaper! Det behöfs
bara att man inte är timid!
Och min ledare, se’n!
Ja, den var då så tråkig, att jag inte ens orkade
läsa den själf — och längre kan man väl då inte komma
i fråga om att uppnå hvad man velat. Med ett ord —
jag njöt i fulla drag af framgångens berusande sötma
— njöt, med hvarje fiber i min själ, när mina ögon
fastnade på näst sista sidan som om de blifvit
magnitiserade.
Hvad stod där, med tumshöga, kolsvarta bokstäfver?
livad stod det?
Jo bara följande:
»En underlig naturens lek.
I går framfödde en fiskarehustru här i staden
trillingar tryckta med fetstil!»
Tidningen föll i golfvet och att jag inte trillade
efter, var mer än besynnerligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
