Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hm hm», sa Ruffen och försvann kvickare än han
kommit.
Det där betydde bestämdt något särskildt.
Också sökte jag upp honom på kontoret så snart
jag fick tid.
»Hvad var det du ville säga, gubben lilla? sa jag.
»Jo, att jag allt vinner igen en bra del af
kaffet nu!»
»På mjölet», sa jag.
»Jaa, just på mjölet.»
Ruffen lät som det oskyldigaste dibarn.
»Och det tänker du göra?» sa jag.
»Var inte dum nu, Lovisa. Tar inte jag vinsten,
så riktar jag ju bara minuthandlarna.»
»Det gör du inte», sa jag bestämdt, »ty säljer du
billigt, så säljer de billigt.»
»Och det tror du de gör! Åh nej, så dum är
livarken — —»
I detsamma sköts dörren upp och Pär från
Ytter-frosta klef in i sin gamla afnötta hundskinnspäls, som
jag sett minst i tjugo år, och gjorde en slags bockning,
med halföppen mun och ögonen vandrande kring
väggarna.
Han är en några och femtio års karl med tunnt
ansikte, brunt, lockigt hår och ett par tjocka valkar
kring mun, som möts under hakan som ett stramt band.
Man får sådana valkar af att tugga barkbröd!
På armen bar han en tom säck och hade tydligen
något viktigt på hjärtat.
»Hvar — hvar — ä boden?» — kom det slutligen
långdraget - - och till hälften gömdt bakom ena
handen, som han höll för munnen.
»Den är stängd, kära Pär», sa Ruffen vänligt.
»Skulle Pär ha något?»
»Joo — jaha. Men boden, hvar är boden?»
»Den är slut: magen har tagit alla kunderna», skrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
