- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
290

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltjämt. Af Axel fick jag huden af en björnunge, som
han fällt själf, och af kronfogden Snoilskys dikter i
praktband. Men förgäfves tittade jag efter något paket med
Ruffens stil. -
Visst är det sannt, att jag nyss fått det vackraste
och käraste han kunde ge mig, hans varma, trofasta
kyss, men ändå så —
Inte för. min skull — — men för hans egen —
bara, bara för hans egen!
»Vill du inte ta dig en gräddbakelse, Lova lilla?» sa
Ruffen i det samma helt oskyldigt och gaf mig en
bakelse. »Det är Sofis present!»
Ja, så tvingade jag ned en bit gräddbakelse och
försökte tro, att jag inte var ledsen alls.
Men ledsen var jag ändå, och det så pass, att jag
inte vågade lyfta upp ögonlocken af fruktan att någon
skulle få se att de herbergerade gäster, som alls inte
hade rättighet visa sig på en födelsedagsfest.
»Hvarför äter du bara kanterna, Lova lilla?» sa
Ruffen lika oskyldigt. »Jag tror fyllningen är bättre.»
För att något ta mig till, bröt jag nu sönder
bakelsen, och livad låg i midten?
Jo, ett maroquängsfodral och i det en ring med
en stor diamant uti.
Min lifs mest oupphinnerliga önskan har alltid
varit att få ring med en diamant uti!
Och nu hade jag en, stor som en liten nöt — men
ändå var det inte det, som var det käraste!
»Ruffen, Ruffen», snyftade jag, för nu behöfde jag
inte hålla gästerna tillbaka, och tryckte min kind tätt,
tätt intill hans.
»Jag skäms så, du! Jag trodde — tänkte––––
Jag är sa glad! Hvem har någonsin sett någonting
vackrare! Jag är alldeles tokig i dig, i den, menar jag.
Se då, barn! Se bara, hur pappa blixtrar, när man
håller honom i ljuset!»
Jag måste ha sagt något bakvändt igen, för alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free