- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
294

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Enes är också bland dem, som inte låtit höra af sig.
Pös upp dig lagom en annan gång, Lovisa lilla!
Nog hade du. Gud bevars, inbillat dig, att alla de där
höll af dig–––-men —–––-!
Ja, Gud vet, om jag inte i största hast döpte skeppet
igen, och de så pass, att det kunnat »flyta på vågen», men
så tyckte jag att jag var dum, och så blankade jag
näsan riktigt blank, så ingen skulle se hvad jag haft för
mig i ensamheten.
Just i detsamma kom Sofi in och sa, att lilla
Hjalmar Ene var i tamburen och ville tala med tant, fast
han inte kunde gå in, efter han var så blöt om fötterna.
Hjalmar, en rar pys på nio år, knyckte luggen ur
pannan och frågade så mycket från mamma, om tant
Lova hade tid att komma hem litet, för hon ville så
fasligt gärna lyckönska, fast hon inte orkade gå ut.
Han hade också, trots vätan, som eld imder
sulorna och stod knappt, still tillräckligt länge för att jag
skulle hinna stoppa hans fickor fulla af nämnarn.
»Hvad tycker du?» sa jag åt Ruffen.
»Jag tycker du gärna kan gå, sa Ruffen, och såg
på klockan. »Nu kommer det nog ändå ingen mer hit,
tänker jag.»
Skam till sågandes, var jag riktigt glad att få kunna
få komma ut och lufta på mig litet.
Jag hade ju haft så stor glädje i mångt och
mycket, och ändå var mitt dumma hjärta inte nöjdt. ’Det
är aldrig nöjdt med mindre än att det känner sig
hågkommet af alla som det herbergerar — och det är
många !
Anna Ene hade ordnat allt så nätt!
Tänk, ett riktigt födelsedagsbord var dukadt här
med, och pä det låg både hennes och alla barnens små
presenter.
Hon hade så säkert trott att Ene skulle hinna hem
från en förrättningsresa, därför hade hon skickat så i
sista stund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free