Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En mo arée-antick klädning!
Alldeles ny! Tjock som ett skinn! Fullt färdig!
Med spetsar!
»Sofi», sa jag matt, »ge mig litet vatten–––Jag
har inte tid att svimma!»
I detsamma stack Ruffen upp hufvudet ur spiralen
och sa i samma knarriga ton som i förstugan:
»Är du inte färdig än, Lovisa? Vi kommer på tok
för sent.»
»Herre Gud, Ruffen —», sa jag — alldeles yr. —
»Jag är — visst färdig — det vill säga — jag är inte
alls färdig — det här är inte jag — — jag är en ann
— — klädningen —–––-är den inte utmärkt? Jag —
Åh, Herre Gud, Ruffen! Du tar lifvet af mig, det
är hvad du gör, det!»
»Jag tycker jag ger dig lifvet, jag, hä hä»,
skrattade Ruffen och såg så innerligt god och belåten ut,
att jag måste ge honom minst tio kyssar extra, hur
förfärligt brådtom jag än hade.
Efter tre minuter till var jag färdig — klädningen
satt som om den hade varit smetad! — men just som
jag skulle kasta slängkappan på mig kastade Ruffen
ytterrocken af sig i stället, tog mig vid handen och
öppnade dörrarna till salen med en fart.
Ett bländande ljussken mötte mig, och så
fullkomligt dånade det:
»Länge lefve Lovisa Petterkvist!»
Hela salen och förmaket var fulla af folk och flera
bord var dukade.
Att man kan öfverlefva sådana ögonblick!!
Också var det inte mycket lif i mig de följande
två minuterna, men så greps jag af en fasans tanke:
Mat! Hvarifrån skulle jag få mat åt alla dessa?
Men jag behöfde inte oroa mig.
I serveringsrummet stod källarmästaren och
bockade bland deserter och uppasserskor i hvita mössor,
och i köket fräste hela spisen af kastruller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
