Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det förlorade landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen kunde se, en mäktig, ondsinnad
ande! Kunde man då icke dräpa honom,
kunde han inte tvingas att visa sig och
uppta kamp? Kunde en yxa på rätta
stället inte hejda hans färd?
Natten är lång. Långt borta tjuta
vargarna förgrämdt i kör, och i ett
ihåligt träd sitter ugglan och varslar
sorgfullt. En fågel jämrar och en annan
bespottar, andra anklaga; krokodilen
gråter med munnen full af mat, och hyenan
vrider sig om i skadegladt skratt, vissnar
en gång för alla i akterpartiet af
smutsig glädje; men icke ett enda djur
kommer sig för med att tjuta skogen full
af utmaning mot den stigman i stort
som ruinerar alla, intet hämndeskri, ingen
medveten plan på mord. Alla varelser
foga sig resigneradt, det vimlar
hjälplöst i skogen af rofdjur och vilda får om
hvarandra, alla försvarslösa mot kölden.
Ung svor att hämnas dem.
Det var en af nätterna i den
öfvergångstid, då det tropiska klimatet i
Europas förtid gick öfver i istiden. Men
minnet om värmen blef kvar i
människornas sinne, efter det de utbredt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
