Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERN. 31
vid; de räckte händerna ut öfver den
och mumsade med läpparna som om
de hållit på att äta, så behagligt var
det, och de nickade många gånger i
djup tacksamhet; ack, elden var deras
herre och enda vän. Därpå kliade de
sig ifrigt, höggo på nytt tänderna i
äpplet som de haft i handen sedan
insomnandet, småkifvades en smula — kort
sagdt: de hade åter lyckligt undgått
till-intetgörelsen. För det hvita som fallit
därute hade de endast flyktiga blickar
till öfvers; det såg naturligtvis otäckt
ut, men vid elden var godt, och just
nu skulle man ju inte ut i det.
Värmen bedöfvade dem snart; det var ännu
icke dag, de gäspade och skakade på
sig, en efter en annan föll ned och
jämkade sig i läge på den fläck han legat
torr, och snart sof hela sällskapet igen.
Efter hagelskuren kom solen. De
hvita kornen försvunno hastigt från
jorden i en ånga, som höjde sig från marken
och drog bort för solens strålar. Det
blef en kort stund fullt solsken öfver de
ömkligen öfversvämmade skogarna, som
om solen ville öfverblicka ödeläggelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
