Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den eviga elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
DEN EVIGA ELDEN.
vädret när han steg uppåt, han såg sig
icke en enda gång tillbaka.
Berget låg långt mot norr, på andra
sidan flera dalar, där Ungs stam hade
bott innan kölden så småningom fördref
dem, men Ung kände vägen. Hela sin
barndom igenom hade han för vana att
hvarje afton kika ut genom löfhyddan
och se det röda eldgapet utandas rök,
där högt uppe mot himlen. Han hade
hört en gammal sägen om hur elden en
gång gått utför berget som en lång,
glödande arm, förtärande skogen
mils-vidt omkring, och det hade varit en
skräckens tid för stammen, som måste fly och
skyla sig i mossar och vattenpölar, tills han
blef god igen däruppe. Men i den senaste,
sorgliga tiden, då stammen måste resa
längre och längre söderut, hade berget
förlorats ur sikte och Ung visste inte
riktigt i hvad slags humör det nu befann
sig. På afstånd hade han inte kunnat se
toppen för moln.
Men redan då han kommit ett stycke
uppåt bergets fot, berördes han af
ängslande aningar. Berget, som man annars
inte kunde komma nära för stenregn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
