Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot jökeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT JÖKELN.
69
Och vid hans sida utanför röset, pä
godt och väl tre stegs afstånd, satt
hunden och spetsade öronen och såg
näsvist omkring på tingen.
Ung var inte längre alldeles ensam,
hade så till vida aldrig varit det som
djuren gjorde honom sällskap i
ödemarken. Men de flesta skydde honom
personligen. I början hade den gamla
apan hållit sig i hans närhet, men hon
lefde inte länge, när kölden väl blef
hård. Hon försökte lifnära sig med de
köttrester Ung lät ligga, men hon visade
ingen riktig fallenhet för kosten utan
magrade af. Vid ett tilllfälle såg Ung
henne plocka upp ett björnskinn, som
han hade kasserat, och försöka hölja
sig i det; hon släpade en stund
omkring med det, men hindrades i sin
gång på alla fyra och lät det åter
falla. En morgon fann Ung henne
stelfrusen ofvanpå röset som han sofvit i under
natten. Han flängde hjärtat ur henne,
men det dugde inte att äta, var
brustet och alldeles utmärgladt af så lång
tids bekymmer. Sedan hade hunden
slutit sig till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
