Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägarår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
JÄGARÄR.
barren i sig med snabeln. Om vintern
blef han en vanlig figur i fjället, där
Ung kunde träffa på det väldiga djuret i
en eller annan nedsnöad barrträdsdunge,
stående i lä vid ett klippblock med snabeln
upprullad och snön rykande mellan de
vidtfamnande huggtänderna. Där stod
han och vaggade bergtungt i snöstormen
och blef igenvuxen af lång ull mellan de
mäktiga benen, oändligt tålmodig; och
under de buskiga brynen, som sutto fulla
af snö, såg han ut på vädret med sitt lilla
pigga, erfarna öga, som ensamheten själf.
Under stränga, stilla frostnätter; när
Ung vaknade i sin graf af stora stenar,
hörde han mammutens ihåliga hosta åter
ljuda mellan isklyftorna och svinna i den
ringande evighetsstillheten; då var den
gamle på vandring upp öfver jökeln, lyst
af norrskenet, försiktig då han satte ner
sina jättefötter bland isens remnor och
block. Han gick långa vägar öfver jökeln
för att finna de klippöar, ofta branta
toppar, där dvärgfuran växte; den var hans
föda.
Men om sommaren gick mammuten
och flåsade lättjefullt och vällustigt bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
