Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDDONET.
”9
elden, slogs så länge med den hårda
stenen att den kom. Och dock var det
ett stort under den dag elden blef till
mellan hans händer, en svindlande
segerstund som för alla tider gjorde honom rik
och insatte honom som herre på jorden.
Ung hade i många år vetat att elden
på ett eller annat, honom okändt sätt
var för handen i flintan eller i luften
omkring den; han märkte en fläkt af den
då han afklyfde skärfvor till knifvar eller
högg stora redskap, en bränd, kraftig
lukt, som utvidgade hans medvetande
genom minnet om allt som låg i den,
lukten af den starka glöden under askan,
urskogen, de bubblande träsken, åskan,
och det hade blifvit en ständig åtbörd
hos honom — som Moa visste vara
oskiljaktig från mannen, men som hon
icke fattade — att han regelbundet, när
han hade flintarbete för sig, böjde
ansiktet ned öfver skärfvorna och hastigt liksom
drack öfver dem med öppen mun och stora,
utspända näsborrar. Så var det Ung
vädrade elden och hela dess väsen, så
gick hans sinne på vägar, där Moa inte
kunde följa honom. Det hände också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
