Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDDONET.
123
tårar. Hon och barnen samlade och
samlade, fast där knappt fanns något
ätbart mera på ön. Tamdjuren voro borta,
hur skulle det gå? Ung lät sina
jaktvapen ligga, och när Moa såg på honom
med våta ögon, gaf han henne en blick
tillbaka som om han icke kände henne.
Han liknade icke sig själf, hade blifvit så
fårad och infallen i ansiktet och hängde
alltid full af flisor och stensmulor ända
upp i håren kring ögat, som såg så
ohyggligt hvitt och upphettadt ut; den
tomma ögonhålan låg full af stoft och
slam. Under tiden kände han själf något
liknande det Moa tänkte, att han hade
fått frost i själen.
Men den vintern fann han elden.
Plötsligt en dag, då han huggit sten i
hundratal som vanligt och satt halft
bedöf-vad af den svedda lukten, som nu börjat
dunkelt verka på honom som en dröm
om att sofva, sofva en gång och alltid
sofva, fick han en sten i handen som
ögonblickligen gaf stora, breda gnistor
mot flintan; han slog igen, hårdare, och
det regnade eld ur stenen, blåa gnistor,
hela långa eldmaskar som kröpo ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
