Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDDONET.
125
bål. Han visste hvad där skulle till från
länge sedan, då han vaktade eld i
skogarna, fnöske att fånga och fortplanta
elden med och trä för att underhålla
den. Inom några ögonblick brann det
med låga.
Han lät en gnista falla på den torra
fnösksvampen och såg genast en
eldpunkt bilda sig och ryka, bli svart med
glödande ränder och gro; han blåste
varsamt luft till, så att glöden
glimmade och började hväsa, nu lade han
hastigt träspånor på och slutade upp
med att blåsa — och i det samma stod
där en låga fritt i luften rätt öfver fnösket,
en liten blåaktig och gul själ med het
andedräkt, den tvekade, steg upp och ned,
svann och kom igen, snappade efter röken
under det Ung blåste; han pustade hårdt
och höll upp — och då slog lågan med
en glupsk liten puff ner på träspånorna
och började brinna. Ung antände en
gren. Här var elden. Nu hade han
den och tackade ingen därför, den var
hans egen, elden, elden!
Moa hörde någon hojta uppe utanför
hålan, våldsamma glädjevrål och sång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
