Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ELDDONET.
var farligt hos elden. Moa såg på,
belyst af glädjeelden, fårad men med unga
ögon; hon hade fått fram
flätningsar-betet som hon lämnat för tilldragelsens
skull och sysslade nu vidare med
korgen hon skulle ha färdig.
På aftonen hade de ljus i hålan! Ett
bål på golfvet visade dem för första
gången det inre af ett hem, i hvilket
de hittintills varit vana att känna sig
fram med händerna. En ny tid började
för familjen på jökeln.
Ung undersökte den underbara sten
som gifvit eld mot flinta och kunde
fortfara att gifva eld. Den var bländande
gul och glimrade när man vände den
i ljuset, tung att hålla i handen, den
luktade som rå lök i brottet. Man borde
ha sett på den att det var själfva
eldstenen. Aldrig hade Ung känt något
ligga honom så vägande och rikt i
handen som denna sten. Den födde en
helt ny glädje öfver att äga, väckte
ett mäktigt begär som på samma gång
var mättadt, ty han ägde stenen. Den
gaf honom all makt, det var den första
skatten i hans och mänsklighetens släkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
