Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ELDDONET.
blixt icke långt borta, följd af en kväfd
åska. I söder står öfver de dimmiga
ormbunksskogarna ett rundt
pärlemorsken på himlen; det är solen, som aldrig
tränger igenom dunstkretsen.
Men mellan luftrötterna på ett träd,
som står på en gyttjeö i närheten, ser
Ung ett väsen som han förstår är hans
like, en stor, köttfärgad, fjällpansrad
salamander med människoögon. Han
sitter med simstjärten i vattnet, öppnar
och sluter de roftandade fiskkäkama,
han är i färd med att förtära en
salamander af samma slag som han själf,
fast något mindre. Rundt om honom
bereda alla djur aktningsfullt plats. Ja,
så vet Ung att han själf ser ut, och
han förnimmer sin salamandersjäl, ett
slags svindlande medvetslöshet,
hvarun-der han uppfattar allt med alla porer
och dock ingenting vet. I det samma
slocknar gnistan, och han sitter i mörker
i sin håla på jökeln.
Ung suckade, han visste att han hade
haft en syn, men kunde inte komma
ihåg den. Han lyssnade till barnens
andedrag, de sofvo alla tryggt i den varma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
