Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ELDDONET.
ögon sittande på stammarna, kronorna
äro långt nedhängande människohår. De
äro icke alla lika, några äro helt hvita
och röda i barken, så att man under
dem kan se de blå ådrorna, de ha
grönaktiga ögon och yppigt röda kronor;
andra äro mera bruna i barken, med
mörka ögon och svarta i toppen, men
skogen är så oändligt stor att
skillnaden föga märkes.
Skogen verkar som en massa, och
dock äro träden icke alla af samma
kön eller ålder. Där finnas manliga
träd med knotiga grenar och med mage,
och där växa fina, nervösa jungfrur med
det rika håret hängande i en skälfning
ned öfver lemmarna som hos björken
om våren. Småbarn spira i underskogen,
man ser ännu endast de runda
hufvu-dena, som bryta fram ur jorden.
Några af träden äro gamla, med
alldeles hvitt, glest hår i stripor ned från
de tunna kronorna, och stammarna böjda
och fulla af fåror, och där finnas späda,
barnsliga träd med mjölkhud och ljust
fjun på de knubbiga kvistarna.
Hvarje träd går med sina horniga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
