Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhörningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18o ENHÖRNINGEN.
var liksom förstenad i hvarf på hvarf af
ålder. Och hornet hade blifvit så långt,
till och med mycket längre än på en
hane, därför att hon, fastän jungfru,
hade nått så hög ålder.
Att få bukt med ett sådant väsen, som
hade hela sin ungdoms snabbhet och
glöd i behåll och hade lagt erfarenheten
af sin odödlighet till sin barnlöshet och
härdat föreningen af dem i is och
ensamhet, ansågs icke utan grund af
jökel-folket för mera än omöjligt. Men nu hade
H vitbjörn likväl ändat enhörningens
dagar.
Huru jakten försiggått blef aldrig i
alla enskildheter kändt; Hvitbjörn hade
varit ensam om det och berättade det
sedan på ett sjungande och hänryckt men
ytterst kortfattadt sätt. Han hade lekt
så länge med den gamla flickan att
hon gått ned sig i en klyfta och blifvit
sittande fast, och där hade han så
aflif-vat henne. Hornet var lika långt som
Hvitbjörn när det stod på marken vid
sidan om honom, och Hvitbjörn var
hög. Det hade så många ringar, att
de icke kunde räknas, det liknade själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
