Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITBJÖRN OCH VÅR. l8j
Förbannelsen gick öfver hufvudet på
Hvitbjörn och Vår; de hade bosatt sig
på en aflägsen klippö milslångt ute på
jökeln, där de i fullständig ensamhet
njöto det välbehag unga människor erfara
i hvarandras sällskap, men också smakade
landsflykt bitterhet.
De voro utan eld, och rått kött låter
så kraftigt men ber i längden så
bevekande att få bli tillredt. Dock, det var
sommartid, de bodde härligt i ett tält
af hudar, och på ön växte en smula
örter och säd som Vår samlade och satte
fram som tilltugg till den råa steken.
Hon klappade små bröd af säden men
måste tyvärr servera Hvitbjörn dem
obakade och råa när han kom hem från jakt.
Hvitbjörn åt dem med ett storartadt
minspel och kvad en visa om att varm
mat i grund och botten var en
ovärdig förfining. Längre fram mot hösten
kommo några bär fram på fjälltopparna,
som stucko upp rundtorn på jökeln; det
var kryddor till den råa maten, och de
trifdes utmärkt i enkelheten. Men snart
kom det kyla i luften, nattfrost, den
första snön, och vintern var öfver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
