Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITBJÖRN OCH VÅR.
207
Hon hade inte varit sysslolös under de
långa åren, då Hvitbjörn hvarje dag så att
säga måste i väg, hon hade inte låtit något
störa sig utan befäst sig i det dagliga och
samlat till huset. För Vår fanns ingen
framtid och inga vidtfamnande drömmar,
men hon var trogen i det lilla. Medan
Hvitbjörn i het förgätenhet af allt
närvarande sysslade med sina fartyg, gick Vår
troget och skapade en bedrift som var
af mycket påtaglig natur och som med
åren växte sig stor under hennes händer.
Hon blef aldrig upphetsad, förändrade
aldrig vanor, åtminstone inte medvetet,
och dock hade hon på kvinnovis, glömsk
af det goda, frambragt många nya och
oumbärliga ting under årens lopp.
Hvitbjörn lade kanske inte så mycket
märke till hennes dagliga släp med
småsaker, evigt farande och bländad som
han var af sina skeppardrömmar, men
han såg henne själf som hon var, sluten,
och en gång för alla satt i rörelse likt
ett vänligt öde, som höll Hvitbjörn uppe
och blef hans andra, samlande jag. Vår
var där alltid; hade alltid varit där,
frodig och mild i regnskurarna med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
