Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
HVITBJÖRN OCH VÅR.
i snåren, på en holme stod björnen i
blåbärsriset och vid bäcken knyckte
räf-ven upp en forell med tassen. Älgen
gick i stora flockar i det unga björket,
dvärgfuran fick vingar bäst som man
såg på den och födde den väldiga
tjädern, ljungen blef lefvande af orrfågel
hvar man gick. På nära håll var det
fullt med djur, och i ijärran flöto
hjordarna samman till töckniga strimmor, som
gingo i ett med synranden och
fortsatte bakom den. Här var det lätt att
skaffa kött i öfverflöd, och Hvitbjörn
hade riklig tid att drifva på med sitt
skeppsbyggeri för att komma bort.
Men Vår bad redan det första året
Hvitbjörn att fånga några kor lefvande
som hon ville försöka tämja; renarna
trifdes inte, de hade hemlängtan efter
jökeln och upphörde att ge mjölk. Så
fick hon sina första kor, och redan
samma dag de voro fångade lade de
sig fogligt ned i sina band och började
med djupa, mätta ögon att idissla. De
hade långt mera mjölk än renarna och
voro så blida. De blefvo barnens bästa
vänner. Vår älskade dem; de voro
hen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
