Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLOSSNINGEN
22 1
han kunde berätta om sin vänskap med
jorden och solen. Men hvarje vår tände
Hvitbjörn ett stort bål till erinran om
jordens rikedom och gifmildhet. Han
förde fram en ung tjur till offer, och
medan himlen var nog nådig att taga
emot röken, smorde sig Hvitbjörn och
hans söner med det starkt brynta köttet.
Det var vid den tiden då göken gal och
natthimlen är ljus af solen som Hvitbjörn
fått elden, och vid den tiden tände han
en glädjeeld som minne af det första
bål jorden gifvit honom.
Hvitbjörns söner tände sedan alltid
eldar vid samma tid, äfven då de blifvit
så långt skilda att de icke kunde se
hvarandras bål. Och denna sed kom
därefter aldrig ur bruk i norden.
Men Vår, som naturligtvis hölls
utanför hvad Hvitbjörn och sönerna, de
öfver-dådiga karlarna, togo sig för, närmade
sig i all hemlighet jorden på sitt eget
kvinnliga vis, tacksam för den kära elden,
som nu brann på hennes härd.
Hon gick ut då ingen visste det, och
när hon såg att natten var ljus och
solen i ro bakom den fjärran jökeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
