Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 28 ISLOSSNINGEN.
och sänkning under hafvets sofvande
andedrag. Hvitbjörn och hans barn sutto
i skeppen utan hopp, stumma som
stjärnbilderna öfver dem och i den djupa sjön.
Tunga hafsvidunder bröto upp ur de
blanka dyningarna mellan isbergen, blåste
ut het andedräkt och döko ned igen,
glänsande med våta ryggfenor i månljuset.
Men det blef morgon, solen steg i
öster röd och allsmäktig. En frisk bris
ilade öfver hafvet solen tillmötes.
Hvitbjörn och hans söner satte upp hudar
i vinden, och skeppen började gå framåt.
Och när de kommo ut i rum sjö, höjde
sig för deras ögon det inre af landet
som de hade öfvergifvit, de sågo att
bergen i norr lågo nakna i alla färger
som i tidernas morgon. Jökeln var
tillintetgjord och hade uttömt sig själf i
hafvet. Men längst upp i landskapet
reste sig ett berg med rund topp, hvarur
en rökpelare stod tunn och stilla upp
i den blå himlen. Då förstod Hvitbjörn
att friden kommit tillbaka. Solen hade
segrat och tog emot offer från jorden.
Men vinden dref farkosterna från land,
ut mot öster, tills de endast hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
