Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYBYGGAREN.
251
underlanden som Hvitbjörn aktade
uppsöka under dess tecken.
Emellertid hade Hvitbjörn redan med
flammande skarpblick kommit in på ett
annat spår, innan skeppet ännu var
färdig-byggdt. Det var stäppen och utsikten åt
öster, som aldrig hade någon gräns hur
långt han än kom i landet, det var jordens
oändlighet, hvilken liksom hafvets icke
lämnade honom i ro. Skulle han aldrig
komma vidare åt det hållet? Var denna
runda synkrets här med den uppgående
solen hans gräns? Skulle den värld som
låg där bakom aldrig bli hans? Nå, men
vildhästarna, hvarför kunde de trafva så
långt åt öster de ville?
Hvitbjörn fångar hästar och tämjer
dem, och släden från den gamla tiden på
jökeln kommer i bruk på nytt; om vintern
gör han susande färder in öfver de
ändlösa snöfälten. Det blir ett lefverne
i gården med hästtämjning,
gnäggnin-gar, skratt och hallå. Vår kommer ut
till hästarna med brödbitar som hon
räcker på flathanden för att de inte i sin ifver
skola hugga henne i fingrarna, och
hästarna nafsa åt sig bitarna med sina mjuka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
