Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODET TALAR.
2ÖI
ter. Harpan tonade vildt som alla
världs-hörnens stormar, trumman dunkade som
ett öfvermåttan trist hjärta, och
benknots-flöjten grät så svåra; det förlorade
landet var nära. Mellan numren hade de
gräflingar som bodde i trakten många
saker att meddela de andra som kommo
hem från södern, de stucko hufvudena
samman och hviskade sig in i både det ena
och det andra; Hvitbjörns hjärta svällde
af musiken och han såg intet.
Under intrycket af ett visst tungsinne
hos sina gäster företog han körturer
med sin nya underbara vagn, kanske
kunde det muntra dem att se honom
regera med hästarna och åska omkring
på stäppen. Hvitbjörns glimmande ögon,
som eljest sågo allt, upptäckte inte att
de stodo och blefvo korta i halsen af
instängdt raseri, han hörde inte att de
malde med tänderna i den hopbitna
munnen, mållösa öfver hans raskhet.
Det retade gräflingarna in i själen att
behöfva vara vittne till denna
galnings-färd. Det var nästan lifsfarligt bara att
se hjulen hvirfla omkring så vanvettigt
att de blefvo alldeles osynliga och dåna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
