Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hammarens tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
I HAMMARENS TECKFN.
Föröfrigt förde Hvitbjörn allt som
tillhörde hans dagliga lif ombord på det
rymliga skeppet, sina vagnar, hästar och
kreatur samt hö och säd och allt hvad
han ägde af skinn och verktyg, koppar
och vapen.
På en härd akterut i skeppet brann
elden, som Hvitbjörn hade makt att släcka
och tända igen när helst han ville.
Ordningen på skeppet var att Hvitbjörn stod
vid den stora akteråran och styrde,
medan fångarna rodde; i förrummet bodde
hans söner och höllo utkik efter land,
alltid lekande med vapen i händerna. Så
stucko de ut till hafs.
Och detta skepp med allt som var
sam-ladt däri, med allt hvad det var, låg nu
för vinden och strömmarna och sin egen
inneboende kraft som en liten lefvande ö,
en urbild af den anlagens blomstring i
motgång och de frukter däraf som spridde
sig från jökeln ut öfver Europa och sedan
öfver alla haf och utvecklade sig till hvad
som med tiden blef den hvite mannens
samhällsordning.
Men i Livland stannade Hvitbjörns
äldste son, Varg. Han hade tagit en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
