Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29. Onsdagen den 20 September 1809 - Det nyaste Förslaget - Bref till ett Fruntimmer om Wänskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O
Att jag känner ännu en»»-mängd«af förmåner som Statenskulle tvinna genom
deßa nya Embeten liehöflver jag här icke unprepa Om nian leninar behörig upp-
märksamhet på dem jag uppgifwty tvill jag icke länge göra: en hemlighet af de öfriga.
» Bref till ett Fritntimmer om W«änskapen.
Nej, Min Fru, Wänskapem detta enda ord, som i minföreställning sammanfat-
- tsar alla dygder-, all ära, och all sällhet — är tvißt icke ett tomt ord. Edra älsklvärda
egenskaper, edert rena och känslofulla hjerta har sagt mig, att den år mycket mer än
ralla lyckans och naturens» skatter; ty man kan äga dem alla-. utan sällheten —- men
icke den utan Wältskapem « .
Nej, den äts-icke ett ord titan motfwarande werklighet, diktadt för ett ögon-
blicks tröst, af en slvärmande inbillning. -Detta själarnas förtroliga umgänge, ledt
af en hemlig dragningskraft, befästadt af inbördes aktning, och fortsatt, i alla·,skif«
, ten, genom en otwungen öfwerensstämmelsei känslor och tänkesätt-det xskall alltid»
sinnad i.dödligheten. Lät mig hoppas, ännu tvid sedlighetens förfall-mader seder-
nas förfining —- att, sä länge t. ett dödligt bröst«Odödligl)etens anda lef-
weis, fä långe -"der ligger lycksalighetens» begär med kraften ttll en tverklig sinnes-
högl)et: sä länge skall ocksä en fann Wänlkapelgrnnd mata till hos alla falts-—- den
skall äga, oaktadt fåkunnighetens mörker och fåfänglighetens kringspridda altaren, si-
na egna beständande tempel och en helig dyrkan öfwerallt päjordetn Må hivem som
will draga smarta skuggor kring den älskade bild han« mätar; ana han-, af lynnets
nyck eller sorglighet, förmörka sin egen lefnadstaflaJ och," med hoppet om lvinsten af
en werklig wän-, utesluta lie-sitt sinne-en närlvarande glädje-, och betaga sig, genom .
lnißtrdstatl,.flelfwa sällhetens möjlighet. Jag ber« att fä tro pä Wänsiapenl — och
föl-älskar mig-i den tanken, att den- ännu bland myckenheten kunde äga sin Orest och
Pylad; fastän denna dygd, i sin fullkomlighet, är for stor för tränga hjertan.
Mä svara att den icke ingär i mängdens tillslutna själ; och paßar icke ihop ined
siärdens sinne« Det är näaot helt annat som sätter de flesta menniskor i rörelse, oeh ,
leder-deras steg Det är Arme, dm man lvstlz det är Egennhttan och Afunden än-
nu iner; det är lättsinnet och obetänklamhetenz och —« de meta ofta icke l)lvad»——-
men det är icke Wänfkapenl Dell wiker gerna andan för ärelystnadens fåfänga; och
sitter sällan —;’ de sic-isa gästabuden, till bords-sned den rika. Den år länge okänd
för sin sälls-minen oihdsstn nits-länd för sin Uppriftiga ton och sitt okonstlade wäsen.
Den täl ingen fdrsiälining,- och inga uppsätliga brott; men föl-läker öf-nel-Ilningen, och
fortfar ännu att älska den felande, fä länge den äger hopp om hans förbättring Den
s« skiljer sig frän de manliga .säl,kiwsdygdetna genom ett högre alswaräns de, och genom
en längre Ivaraftigllet än ögonblickets« Saltningen, Nättwisatr är deß eldiga grund-
oth deß oswikliaa ,deiländsämne. Det älskade föl-elnätets sällhet är deß enda behof,
och« wilkoin för deß egen. Den ensidiga fördelen filt-liks icke med deß natur-;- de sitt-«
ta icke tillsamman; de bryta sig mot hivat-anas ——- tni Wäliskanenlefwer endast afmed-«
Iduns-idet- Förgäiwss talar en kall mishet sitt språk den lysena-l- blotts till själens
stämma Oskuldsitlll och fri, lätet- den längsta fig. blott af« shmpathiens bands och
lgder inga andra lagar än hjertats. höge-innerrin- det är sant, mißbrnkar ofta deß
namn, och älskar att härma deß sväfekn itingängeslnimet gör sia del-af intet kanins-eter
höfligheteli tycker sig ha rätt dertill. Ocksä är Wärtskanen -genlenligen pä"längt af-.
..siänd» frän Snilletsoch Nang-ens atlspräk. Den« will- icke beundras, och afnndasz
- s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
