Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Onsdagen den 27 September 1809 - Spanska Drottningen Elisabeth. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sz Spenstzx Deoeiaingen Elisabeth- «
« · lFortsattalng frön N:o,3:.) « ;
Pen fertonäriga Elisabeth förenade med det behagligasteutseende sii mycken lis-
lighet i själen och sa« mycken godhet i karakteren, att äfwen de fallsinnigaste icke kunde . k·
se henne titan fara. Man sade om henne, att hon war icke allenast det första titan « ’
också det-skönaste fruntimmer i Spanien. « s » »
Tell Elisabeths olycka idar hennes-Gemäl den ende font icke-förskjutits af deßa - « « l
behag. Hans stolthet, hans höga begrepp om en Monarks storhet och hans Span« Is-
fka katakter qwäfde de tnnilon af ömhet font tville uppstiga, och om han-stundom · "
kände«ett nöje af den föreställningen att» han ägde den sfönaste person isitt Nife, fann
han det litwal under sin tvärdighet att pli något satt wisa henne denna känsla, eller
ens låta henne ana-den Han bemödade sig i det stället, isynnerhet i Hofmets når-
wara, att alldrig bemöta henne utan med den slöt-statöld. (
Oe högtidligheter som anställdes sök den kungliga förmälningen lvoro fördes
Filip hade ännu icke ivisat de sista öre-betygelserna est sin Far, som i en Marit-cell t«
St. Illst slutat sin bana; dit reste nu Hofsvet ,
Uader det Filip mar foßelfatt med andakts- öfningat och begrafningöceremonier, - —
besökte Drottningen de sköna romantiska-nejder som omgåsnso klostret; Carl, som i
- sin Sthfmors blick-ar långe märkt en loisz melankoli, och längtat efter ett enskilt
samtal—med henne, träffade henneoförlnodadt på» en ensam promenad: Han nyttjade «-
detta tilifålle att erinra Drottningen ont den tid då de woro bestämda för hivat-an- «
nan, detngade sin smärta öswer förlusten af denna utsigt, och öftder sin träl-manande . i
belägenhet-, som endast tillät honom att wisa den nlinstmdeitn af sinn. känslor och sin. «
högaktning Elisabeth had honom kalla denna högaktning till hjelp, sci ofta han iså-
ksade i frestelse att saga henne något som hon, hivat-ten i egenskap af Drottning eller
Mor- borde höra. Den blandning af oro och nöje hivat-med Elisabeth afhörde en
kärlets-förklaring, som anan ingen tvagat göra henne, söt-rodde litwöl känslor i s
hennes hjeltafo uttryckte mer an medlidande. Alta de· samtal Prinsen sedan hade »
med Drottningen tooro af samma innehåll, men hade eck« samma gränser-.
Dean adla, men omarsamma hiertan fatt-nd imeolertid tidenne listiga spioner
tvid Filip-s Hof. Den ene idar Dor- Jit.-.n«d’2lnsiria, naturlig Son af Carl V,
tom ganska tydligen röjde sin sal-lek för Orottningen, och den andraen Maka till
Carlo Gudetnör Rut Gomez- sedermera Hertig af EdoliJ sotn sjels delande för sin
Malis Eief den böjelse hon hessie för honan-. Den förre blef; med förakt, afasis-«
den senate, som- mar stånd för en farlig och hamdgtrig presen,’bemöttes med hös-
linbttz mm hennes« ikokpsynka ögä«tl"rpt«åcite låt-t, att denna höflighet tom iii-lin ett
kallt hjerta-, oci) att dennes fikrlef försmåddes. Mellan dessa hiida skedde ett slags
saminansnnitjning emot Elisabeth och Carl, hivilfas fara wante med hwart ögonblick ,
Carl talte med frimodighet östoee Stritenss aligelögenl)etets, isynnerhet öfnin-
-anuisitlonen då den dömt några andeliga titl heilot, för hwilsa den atlet-te Kajs-le
Carl V haft mycken aktning.- Han talte sli- högtoch med sa mycken dijtlerhet ensak
denna Milnkiförsaniltng, att folket också började yttra sttt«lnißnöie, och-Filip flin sig
tionngen att sticka sin Son, Don Ivan, och Prinsen as Parma till Unioersiteceei »
- Hill-ala. Pär föreföll en händelse af de toiatigaste följdersör Carl. Dan totile rida
-., på en hast font nian skänkt honom, och« som ingen-af hans fsotk kunde-styra, men
utgången fine-isade icke emot hans mod; hästen reste sig, slog- öfwer och flinade Prin-
sen fe farligt i hiiswndet, att Lakarne twiflade ont-hans räddning« Nn idar ingen-
« « , l s ’
. , .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
