Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. Torsdagen den 4 Januari 1810 - Tal af Konung Gustaf den I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
. —-. -.—-—-———- st
z-—-.sk sys-.- . «. ——s s»
l
i
l«
" Nordens trenne Mien- thcktes fröet lagt till Stvetiges ständiga olycksödett Utlånde
(10·)
-«- Q
ga fordringar. Dereftee följer en kransa-ian, då Gastaf Ericsson sinkar att tala ont
fig, för att mända uppmärksamheten på Swerige Detta frätte skall hat anföras:
«Men, hwi talar jag din mig, då fosterlandet yrkar förswar, ropar pä.l)axnd?
thitken Swean glömmer ej sig sjelf, da fråga är om fosterjorden. Ja, jag tån-net-
de-t, jag är Swean och jagar tvål-dig att mata det Fafångt ätet-fordrar mig Ba-
nke, hotar mig Chtsilkirrtu framställer sig tanken af de möjliga olycksöde-i ännu mig
kunna förestä, fasan af«den nya fångenskap min förföljare mig ämnar: Faderneslans
det ar i fara, jag katta-s till deß bistandz det behöfweemig O! jag tillhin mer- ej
mig, jag tillhör endast det, jag andas blott för Stverige och för åran;
Hwilta Tastor att hår framställa! Iasg lville draga dftder dem ett flor: men nej,
jag skall blotta dem, att nierlden tnå kanna med htvilka siender ni hafwa att göka.
— stn den"»tiddnnkt då Margaretas hand sannnanknöt Föreningsbandet medan
ska-.Konlingaes brottsliga Statskonst att det förtrycka, och inwertes tldedtågten font
gynnade det utlåndsta förtrycket, hafwa alldrig upphört att pläga och för-öda detta
fordom fria ved mäktiga Riie Så många Danska Regenter va deß Thron, få MFR-ta
hatare af. Smeriges frihet; fä många Dansia Befallningsmän’, så många små Th-
eanneic -Men oansett alla de drott hivat-med de förreDanske Komingarne sig deltid-
lat, har dock ingen idifat sig fadda som Christiern. Qm någon Moilark blifwit födds
till meniklighetens lidande och förnedring, sa ar det wißt han. Det år icke af mina
bojor-, mitt enskilda lidande jag deinneer det. Dest är af en mängd otattwlfa, äfiven
grymma ges-vingar af hans eget Folts förtrutnas de·blodiga spår lyan iResrrisge lemnat-
af hans smek-fulla St.·ili3kcsi-.1’c, hans sammets-lösa Uppföisandh hans förakt af allt hivads-
bland mennislkor ansetts lidaisxtttdsivardt ord heligt. Hwad bot-de Swerige ils-åma af
en sådan Fiende? Knappt nedstigen på Danmarks Thron- firaäkte han sina blickar be-
gärligts-dis Stveriges. Pan ägde del-till ingen ratt. Hans- fadeeshade genom brott
den »föl-tve«l·ks·at,«och,war störtad derifrån. Ca-lmaise- llnionen war få ofta bruten och
sålde tjk mer. Christierns atfsratt wal- alidrig erkänd- Christicrns lynne mar mät
tändt: Skulte man has-da affknddat en elak Regents ak, för att i stallet lemna sig
till rof— åt ett wilddjne? Siverige ägdes en Styresntaslh älskad af Nationen, och
ward att ldalsa det. O! Sten Sinte, ditt namn framkallar mina tätar-. Du idar
Sinti-egets ära ceh deß stöd- Men ack! On ät ei mek. Mai ditt exempel alldrisg
sakna-efterföljd! FlFfangP söker Christiern med list och hot att minna sitt-afsigt. Sten
Sture makar oclxi förstör hans planer- Fikfangt mantal- l)an sigt den brottsliga-Trol- «
len ett stad- Den diets-ve Prelaten nödgas andesligen för Sten-en böja sisn stolta-
hjeßa. Förgasnsess will Christi-zen med manen afasi-sa sina anspråk-: Sten Sture är
altid i spetsen, och med hons-ni segren. annas ocleränknrtas fal-t, J hannen mitt–
na om Swetjika tapperhet-am ont Christians nederlag, dm Sten-ens ara! Förgäfwes
flyt-Christian åter till trolösheten, och ämnat- i msna, i fem andre Smenske Måns bojor-,
pålägga ett twian sfdr Stormarn för Suva-isa Wi tkr-le nöjde dött för fosterlan-
det: Sem-en ryser, men intages af en ädel harm, och lwär att för Swerige wåga-
allt» aktu- l)älnsdfnll, rasande- ej med mäktig sia sjelf, famlar Tyrannen alla sina traf-
ter, lånat dem han falnats frän andra, handtags-i- en förfärlig hat-, så liar som ak;
drig förr fyeitsi Ndisdeth nader de ypperste Aaförarh csjelf lyste han aldng pa«
stridens bana) och otålig attv lift långe haj-nm nödgats dröja- undser de största iilirusts
nia-nar, faller han ankel-igen öfwei Swetige tom hans wißa rol. Men- anan ar det
. I- «
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
