Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 20. Torsdagen den 25 Januari 1810
- Om beröm och kärlek till ära, efter Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 20.
Journal
för
Litteraturen och Theatern.
Torsdagen den 25 Januarii 1810.
Om beröm och kärlek till ära.
(efter Thomas.)
Det beröm, som man så mycket önskar, och med hwilket man wisar sig så frikostig,
är icke och kan icke wara en likgilltig sak; det är antingen nyttigt eller skadligt; det
är ömsom det ädlaste och det nedrigaste på jorden. I umgänget är det oftast icke
annat än ett utbyte af osanniagar, stadgadt genom öfwerenskommelsen och behofwet
att behaga: då skadar det menniskorna, emedan det frikallar dem från att äga de
dygder, hwilka de eljest kanhända skulle, eller åtminstone borde äga. Om det är ett
medel som egennyttan anwänder för att göra lycka, bör det föraktas. Om det är
ett smicker af slafwen som bedrager den mäktige, bör det fruktas. Meri stundom är
det också ett offer som beundran skänker åt dygderna, eller erkänslan åt snillet; och
under denna synpunkt är det högst wigtigt för menniskorna: genom sin myndighet;
ty det ingifwer en naturlig wördnad för den som förtjenar och erhåller det: genom
sin rättwisa; ty det är folkslagens röst, som man icke kan förleda, seklernas som man
icke kan köpa: genom sitt oberoende; ty enwäldets allmakt kan icke beröfwa det:
genom sin gränslöshet; ty det uppfyller alla ställen: genom sin waraktighet; ty det
omfattar alla tidehwarf. Man kan säga att derigenom utwidgas snillet, upplyftes
själen, hela menniskan fördubblar sina krafter, och härifrån uppkomma de mödor, de
höga betraktelser, de begrep som utmärka lagstiftaren, de arbeten som den store
författaren fullbordar wid nattlampan; härifrån det blod som utgjutes för
fäderneslandet, och talarens styrka då han förswarar sitt folks frihet.
Man bör då icke förundra sig att alla eldiga och werksamma själar med så
mycken ifwer eftersträfwat äran. Det är bekant att då en grym hofman rådde Filip
att förstöra Athen, swarade han: hwem skulle då berömma oss? Dessa samma
Athenienser woro herrar och tyranner öfwer Alexander, som sjelf war werldens
beherrskare; för dem kämpade han, för dem afsatte och tillsatte han Konungar. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:54:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1810-1-150/0081.html
