- Project Runeberg -  Journal för Litteraturen och Theatern / 1810 N:o 1-150 /
126

(1809-1813)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Torsdagen den 8 Februari 1810 - Strö-Skrifter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





















(126)

stånd ansa-aviga, ohöare Etiibetsmäm icke» afsatte, spolierade, landtföeldisia m. tn. ...
";Detta weiskade pa Maits Perssons dmtaliga nerver i den grad, att han — mäste

falla ett offer för dödea.« Llltt detta låter loetkligen edligt, och det skulle mata nog att.

skratta deråt, ont ej blotta ätankan på den bortgångne Hedersntannen gjorde saken
något allwaesaln. Mln Auftotl jag skall ej nedlata mig ända till att medel-lägga er;
men jag skall föl-idka att aftoen göra ett porträtt af denna man, som jag mycket
warderat, och jag har ett blygsamt hopp, att han warit lika sedd af allt hederligt
folk, font kände handin

Wille man framställa ett ideal, ett mönster af ett rätt Swenlk Bonde (och den-
na titel åridöednadswaed)- dsi skulle man skildra Maits Persson– Hai-stammande, utsp-
stidd af hederligt bonde-lock, och ämnad att bli, hivad han blef, en hederlig Bonde,
hade-svan hel-arken lii-höft eller inhämtat andra tdettenskapeh an den att föra sin
ploz med fatets l)·and, finita sin Gad med uppriktigt hjerta, och göra rått åt hivar
man. Eli sund kis-spio, härdad af stil-dati, toan toid ratsfligheteth stod alltid i jemn-
tdlgts med en sund fjäl, obekant med begärens nycker och fåfängans blandade-tsk All-

tld ludd af den osössimllade känslans rde dnr akact del) ratt, alltid loss att af sin e–

gen dugd, sin enen kvalt, äga vilde sitt lugn och sin utkomst, mats ban densamma
is sollken och ntnlet mader-. gick han sin stilla gång, titan all leika hiv-arken till högen
eller till minner- Rallad af sitt Götas-ids förtroende-, att mata des ombtidwid ane
Riksdaaats och deßntdm 8 ät fullmäktig i Riesgaldekdntoreh kände han hela anslvas
tet af sitt åliggande, att, i sin måns den-ska blide Stittens och Ständets tätt. Qm
kis-iden han niikzongäng öfioeisdtei begreppet om denna sednare, n.«igdngåna i Medstån-
detss föl-laster mindre tsiitizl såg ilandet-s min-tina, så bör det stöt-latas bland de Fant-
paade inteeßens sam.s.naastdining, och allt-kamin förlåtas en man, som ej« blott ägde
skalk men. almen tog skal, otid endast pli egen dftvetswgelse livade sina oiiskiiendetxtsp
Jngen kunde lvaea meta ftsidalskandh meta redig, meta mån Dnt ordning, endrägt-
ocsh lagligl)et. Ljnst ofioeestig itan sitt taleamnek tydligt framställde han det, med tik-
lamdd afdörde han andras meningar, med lugn sjelfiva deras förebräelse "Lå«t osä-

ej bli heta« sades-han med leende saktmod, då någon häftigare mdtltiindates anta-stels

fe wille- skaka haon grundsatsen dit-da nlodsidd lyan- oci) nced etsat-diabet, foglighet
dela lugn bewisade fin tala-n. Sjeleknsa han-s intentlign antikt-anden- lsöeanledde af- ett-ty
sållet, mot-l- ids ett gång nanna all) fan-na. DF frågan talet-test KettllitntionssMikes-.
sket om adel-igel wälsdigvsrtesns ärftligdet blott får äldsta lotienJ ochaågdn fruktade att:
detta kunde mista motstånd nK Riddatltnseh «i«il)!" sade Marts Peisßon pli sitt sprät-
"ttog fet Högl. Niddeeliapet och Yldeith att ju titels god råd det blir på en wara,
deß mindre gäller l)on." Oclt bakpå dikterade ban, en oläed save-ask bonde, hela den
lx. som angår detta amne. "Matts dlandar sig all-isig i det honom icke tilldöm-«
sades lian tstll mägon som fiskalts-ty invalid-te ej åfwett han underskrifwil lvlßa andra-
gadden af några ifrande Standslttdder anasende etniska-tunen Uldtn Standet och
niigra högre einlzetsmans ställande till ans-var: Mem font, i Maits Peisßons
lante, blott-dom Ofaseeitetens okl) Lagatnas- Han tvats eljest ingen ting- lnittdre ån
önitsilig och blödig. lian ont trygg både genom sin nann- oeh sitt goda samwete-
hade han samma jemna stamma- samma lugna nvpsvm inför Maseftätet, som pli

klubben. Wid intet tidsalie wat- l)an nedslagen oti) förlis-gem och tog wißetsligen icke. »

fen död af någon Simei-deltiden steril-enighet- Han tänkte sjelf, han sistes-· sjelf, utan
att lilla söta seg i lat-band as detta dessealtsamma dstsoataßlate, solu, under det- de dä-.

q-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:54:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1810-1-150/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free