Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51. Fredagen den 2 Mars 1810 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F-
L- «-
C
( Jose )
liii-ed endast förmanade det .oe-da, orsatea må ne: svara, antingen art det angripa-ade-
partiee wae for starkt eller det förfaras-ande för oskickligt, eller ock att det i allmänhet
är bättre att lata sådant onde rasa tet an häftigt motarbeta detsamma. Otre jag skald
döma af egen erfarenhet- så matte jag for-klara mig for den sista tinningens-
"Sedan jag lång tid befunnit nita i ett fä dsaserspåndt tillstånd-x började jag kän-
na en wiß tomhet, en slapphet, en saknad, hwilket- jag före den stora krisen aldria
erfarit« SF snart de rituellt-isade Reidar-lies röster började satta sig och publiken blek
lugnare ned nit-Idre deltagande, då den lotsade sig mera opartilk och kalt och nåstatr
genom intet intryck feen något af partierna mera kunde bringas att gifwa något-
teeten ar ect kraftigt lif, lii floa afwcn far mig serafer-stimma Iag började att med-
hwarandra balansera den lottan ord den wiast som tvär litteraturs stora revolution
Ikklllsögabragn och lxi-Aste lo ware- sinna att totalt-kilen oändligt-: mycket luta-de pli ide-
lnsientl sida. Jag aterappsbftemina aamla mannen jag talade lugnt med dem öfwer-
de aln-rem broars-iver jag fornt ej. kunnat tala utan med den stör-sia detta, och fattn-
alt de i lmfwudfaiea hatt rakt· Oe föra-lita skalderna återkallades till min studera
kanderar-« och deras stånden-ter furmo äter ingång itniet sa« länge tillslutna sinne-
Ulsmtu otacksam tvar dn; ei« utropade jag, "nto·t deßa för-trassliga kvalmet-, fom före
stönade dia tuladoka Ae icke deras« alantl ännu lika ren och ilar aln-en efter en få
listig glöinssa, efter en så stor ofött-satt af samtiden? Hetru många stundel- af herrlig.
njutning , huru macken tröst och ledning har duej ljelfaderdfwat dig genom en oloeklia
parti- lwkacl Hwad hafwa de slants dig, deßa Pat-daler, för försakelsen af sa« förträffli-
ga arbeten, lom de mal med stoft kunnat oliver-hölja, men icke förstöra? Jcke en gang-
en initlnesmärd haftva de upprättat, som för efterioerldea kunde bewtsa deras bilder-i
lagsenhot frestelser de män- «l)t"oilkas mästerstycken de fri-radat! Nu, då omstörtningen
af tvär nyare bildning, åttaiastone till en betydlig det, lyckats dem, nn då det är titt
att med egna arbeten fullas denna brist-«- fom de fä häftigt röjt, borde de ju icke tigaZJ
Hae mät då flera ar nägon enda lonsivrodnkt learnat deras l)and,- som- ien komman-
de tid katt försäkra tvår om något förenade? Ack! Sädn idar han-, den tid som I
förtroßah och akdrig skall han alerte-anda i skidan glans- om lvi ej glömma all parti-
emda,. alla förutfattade meningar-, och åkern-ända tilt ett fritt ord rent sinne, lugnts
ålkåoandh glade öflverlemnande, dater-drilla flit och fri kraftl« War den förflutnai
tiden oftzllkomliO den förra andan kraftlös och drsz arbeten blottade på farm
skönhet, få njae det icke nog att smäda den, icke nog att, genom publikens för-
stäm-ting, förringa deras werkauz hett amtet-landa barde- striden föras,som bete
ej skulle blifwa fes-ang. Det gift-veks- iniet br? ce, skönare och säkrare medel atlt
kullkasta det odugliga ån att franssställadet Mete; ty det-igenom minner föefk
angriparen-race titlar-ifatt och tillika fagotter-skallen — Men dar-att hat- den nya
ikolanjtjort lttet eller intet, och-tvi wissaa det-söte med rätta åter inträda på det-t-
aamlabaaan, dess tvi sitma så många minneskorts-dard- font elda oß till äreme- flor-te
framsteg. Aldria hade lvi bonde arbeta sian dea- och fal-ert hade ini- oks-isa aldrig1
gjort det , sa kvida ali, ter-uti fe olika svara förfaret-» t stallet aie barnsligt och lättsin-
Mitt gripa efter en ny och bedräglig totalr, tropiks-lättsinne förtvaeat vel) skatt-jak broad-
sont redan idar inkl-t« Hnrn manna snillrika arbeten bak-va- rvi· ej, lik ens eran-pakts
blomma, latit förmißna nian attmarta dolk-njuta dem-? Ham macke- hafiva tvi ess
ref-lyriskt oa« märd tar-st gå förloradt, irrade-es- detspiei på sam-enat såna- bekliagat oss-s dl-
wtt bettet och sakttadlkl -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
