- Project Runeberg -  Journal för Litteraturen och Theatern / 1810 N:o 1-150 /
283

(1809-1813)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 71. Måndagen den 26 Mars 1810 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





( 283 )

bad och fader "Heliga Soll tillgis mig att jag hädat din sköna strälel Oni du drog
ur jorden deßa pest-norn, har du äfler skingrat dem. Du födde dem ej, de woro
foster as jorden Måhcjnda jkola de återkommas men jag skall dök minnas att du ly-
ser och warmer mig, att du stam-lockat deßa blommor-, att du mognat deßa frukter,
Helign Sol! s— -

Denna lossäng eller hivad man behagar kalla den, är, jag bekänner det upp-

lsigtigk, föranledd genomläsningen af en Ioiß tidning, som thmäer loslvat altbli »
ganska periodisk, kallad Polyfem, ett blad att låsa pa fången. Ing låser den loan- «

ligen likaväl ej del-, titminsione ej« oin morgonen, nian i nästa runt intill min sängknnu
MOW- Jsg satte Mig också tin, sned vipan antänd, —natnrligtiois för- alt toka,
under det jag tillika genoniögnade de flera stnanker, hwilka jag comme de kajson
utgallrat oci) anngt soni. mitt Handhiblioieä Jag hittade genast pa« en numer af be-
rör-de Tidning, lika godt hwilken, ty de äga och fälalia samma stämpel· Ing läste
med innerlig förnojelse hela bladet igenom, och lemnade det werkligen helt, som

" toißetligen ej händt, om jag hliftoii förargad. Hwilka skamlösa utfall knot personer akut-

madlsc sortiensii —- Skont,- skönt! —- Hloilkenihärdig förnekelsens allt-sundt sörständl —-
Btsjttees och hatet-el —- .Hwiika eländiga sorloridningahlornjegningah sol-tydningens
af andens fraser och uttryck! — Det- är ju alldeles-« admiisabelll — Qch slutligen-»
med ett. ord: Hloilka ännu eländigare egna fraser, stil och sammanställning! —- QZ
hroad jag är Polysem och tonsoeler föl-bunden! J— ett land« der man fal- trhcka nå-
got så plumpt, uselt och osnhggt, (unsän«lxei3lichit), sinnes säkert en fullkomlig yttrande-

« tätts skyddad-af lagarna. Gode Herrari ske-ismen mets, utgift-zen hloaisje dag en ml-
-»-lnet; och da jag låser den hatat-enda morgon, skall jag anse det som en budskickning

sekin tryck-friheten att hon ännu tekn-er- och han hälsan

Ssiidan mot ungefärligen min glada monolog; och min förtjusning lom-ar ämne-· «

Qin Polyfem gjorde liljgon mennijka till lviii-ess, skulle jag hie honom- sot bättre
minnes ikull, kis-ven ansätta mig i sill-blad. Dek är fä smickrande att komma i he-
derligt sällskap·,sjag menat, ej i Hermines, son-i jag ej tånneisj utan i de andra
hel-i«nrnes,- som hettat-lie antingen hänga eller på annat fatt illa tilltyga. Ing skalle
då ocksii så ett namn, ort lviii säga ett öknamn, sfzoxn hel-tame ha god ljöd oä- oth ån-
mi ej behöst tväija af sina egna. · Soni hetraenes Pasquill redan inneljiiller en förteck-
ning oss-stoet de basta lesloande Swensikn författat-e, skulle jag ock komma oss listan och
ejMislva litet högfäsisdig öfloet denna liittwnnna reputatiole Men jag mågar ej
honan en sådan- äi-a"; inneinilsn i känslan as min ringhet och ehuru jag« hittills gäll

miste blide om acceßit och lnention, hlosatsosioee jag hordensara ganska förtörnad, såt- .

jng dock sei från an osund till skickligare författare, en ivncker dygd, sorn Hel-enens
aldrig lärt och fåkedes ej heller kanna utöfwa-

Min affint öls ej att små-da. Jng åt- söls liten att tukta jetten Polyfem; jag
will blott uppmuntra honom alt, till trotts as nita kritisk-« ont han sinne så migra,
fullfölja sin höga bikståiiiniseli·e, sin örnhhgt liii wilketheienei Benjam- Lesloe hett-ande-
riilienl Lesme Trhcistsiheieni SF länge Pollys-sin ätniinjione skonats Liiieratöreiss medbor-

gerliga rykte, och blott ange-idee- detas stints-er, nisi han gtj löst sin kula och unders —-

stnndom titta nt för all bejkisnttas.- Ingen insi hit-dog Monteo alt ställa och Rölie
att hotat-men om Monte min bitas-. och Rolle lviii stangs-s, sals den ena en dug-tig
stäng, och den andra ett diade sol- William




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:54:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1810-1-150/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free