Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 75. Fredagen den 30 Mars 1810 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 298 I
enaren, swaea åstven mot denna fordran; der räder öfwerallt en stil llsfa upplyst sons-»-
fölstjnsandez der sinnet man nästan öfwerallt Hnmnens lxölejeh och själen hålles det-
ståndigt i ett slags ljnf andakt. Men i Hösten och Wintetn hin- poeten något af-
tvifit sekin sin plan t de båda största delarna, och Komposttörn hat-, för att följa or-
den, mäst på några ställen stiga ner till en mera familjer stil, till ex. i målningarna
af Ianten och Sylvi-ingens sotn, ehuru lyckligt utförda och Masteestycken i sitt slag-
kanske icke bordt fä sin plats i detta werk. Elles oct, om denna mer familjeea skild-
ring skulle få« inträde hak- hlvatsooe då ej fes-ven i Wiks-en och Somniaisem som fun-
nat leinna lika mycken anledning nertill-? Af Alsets rider är det Hösten som knäcker-
de mest höga känslor och betraktelsen I de röt-elfel- af glädje och förtjusning, som-
Wåoen och Solnmaren ingifwa, blandar han en af melankoli, denna så gynnande
stnnesstållning för Sfalden och Konstnam Det tyckes då som Komposttörn ej borde-
nödgaej sänka, utan snarare, om möjligt tom-it, höja stn,stil i milli-ingen as denna-
årstid Det hela af detta stora och skona werk hade del-igenom fått än mera jemns-
hetz och kanske tvagar man tillägga den tankan, att Hosten och Wintern kunnat sam-«
tnansniåltns till en enda afdelning. Kompositötn behöfde ej tjelt och hällit afmåno -
stlt idekf estet Almanacfan. Wetfecljndeialla fall fäkttillräcklig längd och omfattning,.«
och lita naturllgt kunnat sluta med den höga Gudomliga Vile som de tre sista sidor-»
na af poemet framställa. s
Der nästan-. allt år Mästerwclskae det ej lått att säga ljwilfa stycken ägas en störi-
. te fötttassligbet än de»öfriga". Likmäl tordejörsca Eixoren l Wärens beskrifning, mål-
ningen af Solens .uppgång.« och af den nalka-ide Ajkan otid Stolsmeih och del-esten
hela stycket till andra afdelningens slut, afioen som en Dno mellan Sopran- och Te-
nor.-töslen, kunna anses för delar af ännu utmärktare skönhet än de öfriga«
« « Att genom tok-konsten härma safter i naturen, icke allenast dem som fattas ass
"örat,« såsom ilskan, stormens dån, sorlet asen back, seglarnas säng, m.. in. tusan aflvelr
dem som skönj-ask endast af ögat, gränsar till charlatan-cri, och är det kaner loket-eli-
zzen då konwostiörn fiffels med toner blott estet-göra de förean som horas, och förr
ökat måla dem som endasi"tnnna ses. Men« om dan, i. stället för denna estet-göking,,
genom musikens troll-förmåga märker hos åhöraren något nål- samina känslor-, och såti-
tek honom i en likställts själssoefattning som dåljan erfar desto föremål i naturen ; — omi
han, t. ex. målat åskan och stol-men sä, attej blott örat kallt ljöt ett mal efter-gjordt-
bulleo, men att själen uppfylls af den heliga kil-bedjande ioördnad ljon känner wid-
desäa majestätiska natuescenerst —- om ljan målar foglaisnas sking, flodens sus och,
svimma släckm- så’, att man ej märker detta efeerqvitcras eller efterspelets af några-
imirnlnentee, utan i- dess ställe lifsin känner seg flyttas till denna flod» nndendk
trän der deßa seglat- ljunga, och tvi-indra i deras skugga, eller slumra der» bland-
blonIst.ten·, och rönets de lugna, ljus-va och lyckliga fånsloe som sädana ställen och, stuks–
depfökw —- med ett ord, os dec är skälen som hänföres och ej« blott SM som hör –«
då är han Komposiiör, ds uppfyll-er han en stor del af sin skona bestämmelse Ett-
exenipel torde- nälkmate nonlyso om denna skilnad. Glnck har i sin OKG i målnings
gen as Elian mycket lotfchat hat-mat qioittkec af de foglar som det-föreställas bo, och-
med sin sång öka de ska-la sto-gnomens fröjd NF wat, man tycket-« sig nästan dövat
foglarna, ljåtnmingenåe konto-lett —– men själen blir fall. JArmicle dokemot,,, sedaln
Dagm- Tjuseksta förtrollat parken det Renand två-letas, och han kommit och fantasts «
acsj instannsat,, tjat åljoraeen ej, hört några foglae sjungaellee någon stod omnaz ment
L«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
