Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 140. Tisdagen den 19 Juni 1810 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(« sond
nm att siä framför Oden, men han och en, som läsi.sin-Lagerbting-,-— wet att fas
ken Ungefårligen så förhåller sig. Olin det år naturligt för Hk H« att flytta förut
hivad som borde stå-— esternt, csosnel man sinnet af hans-pon fä ansesv det vdetemot
fäsom ganska onaturligt och sortastligti en Histoseisk öfwetsigx af hivads korthet som
helst, hwilken alltid hör äga åtminstone sanningens ioarde .- detenda som ännu
återstod att söka i Pr Hts Skrifterx Dömme Låsaren stels hivad kritiken hör kun-
na uträtta på en Förs. som förs-datat till och med historiska otistigheter och som«
förs-varat- dem pöl ett sådant satt- . · —
Men «Nec. skyndat frön Föifts olnieningar och motsägelser till hans Utsall emot
Feansylka Folket och kulturen ," p. 46. ·"Denna osormliga Empirism , —- samman-
klickad as fraser och platta abstraktioner frän hwardagseefarenheten, tLockeB
nemligen, som dock kokt sötnt-behedtas med titel- nf Skatpsinnig och säges född ·i
England, bland ett handtwerks- och- sandals-folkl) — flottades snart öswer kana-
len till Fransoserna,-ett folkslag, som från den första stunden de bleswo en« Na-
tion, så förandes-tigers missdildat sig.. Man kan ej annat än förvånas derdswer,
att Janewcinarne i ett så härligt och skönt land som- Frankrike åto och wakit as ett.
ses absolut owårde Lättsinnigt fladder-;- förakt och asskys för allt ihärdigare
bemödande, amason-istället for fantasi, sens communstsiöklesst föt- förlmfn och tillkonsts
lad sentimentalitets , istället söts sann och djup· känsla , utmärka denna nation, pa·
hivats örat kittla-ede, men energilösa språk en få föraktlig Bok, forn Syocåmo de
la Nature endast kunde skrifmas. Ja, blott i ett sådant tand kunde Encyklopedisteek
na hot-ja stn så kallade U«ooiosning. och Voltaire begrina allt högt och heligt. Ludvig
XquZ pkaftiga Hoshlillning och segrandes loopen utspridde öfweo allt Franssas språket,
Franska moder« Feanskt fedeföedetsf och Fransk monterad L«ittecatue. Piidet sättet hade
i mediet af näst sik-knutna sekel de- så ytterst falska begrepp-en om upplysning och
hastighet öswertioämmat alla länder och. det- fördeånkt alt bättre ande-» —- Pä detta
sätt besseddes den esprit, som utmärker tvått tidelz-ioars". Nee. fot-står- lsikioäls icke,
huru Fransmannen med detta förakt och assky för allt ihärdigaste bemödande uthär-
dat 20«c«ii·ei krig, sträckt sina segrande wapen från Nilen till Rieinen, öfwetstiakits Ak-
pet, Apenniner, Pyresnåer och Carpather, med ett ord trottsat alla hinder- som natur-
kltniat och konst tagt i deras wäg; ej heder-horn de, med alle sireabsoluta owärdeoch
oduglighet och smed all sin förunderliga missbildning liktoål kunnat i all slags dug-
lighet och kulen-t- wam en estet-syn för hela det ofria-al Europas Innan något land-
(utom England , hwaes wettenskapssSotletet är iden äldsta) ännu hade några anstal-
ter till loettenskaoernas och konsternas befordran, hade Feansmännen icke mindre än
sex! de woeo länge de enda- i Corona, hos hiotlka konstnärer son-nos och nos-muntra-
des, och sielswa Italien toae färdigt att afstii sin krans åt den Franfka oduglighe-,
ten if) Deisas energilösa sol-åk hat-, ton-ärr, rätat att salta i händerna pä- de mest
esnetgika författare, såsom Niontaigne,. P. Corneille, Pascal, La Benyöre, I. I.
Roußeam och varigenom hufxoadsaktigeu upphöjt sia titt en unioetsalitet, som intet ·
annat-språk- äger,, och som hwarken en präktig hofhsllning ellen segt-ande wapen
ensamt för-må gsislvca Att. männen dålig och föraktlig dok dekoå bits-svit skriftoen,
nekar ei Ree. Men det år, som Hr D. tvål idet, Gad näs, icke det enda språk,
hwatpä sådana sttisioaä Annars mäsie man mät medge, att Hr HB stränghet gåt-
V Eichorm Gcfchkchte det Cultuh Th. I. Vorrede, n. 61 och 7t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
