- Project Runeberg -  Journal för Litteraturen och Theatern / 1810 N:o 151-305 /
814

(1809-1813)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





(814)

söt en ewighet, lika litar är den trinda sig alltid körts-ide for-den en werkliad för blif-
wande konst-veck- en tragärd tsar eldiga mer-slet- elt million tör eldigt bedoende. Wi
tomma och gå: hivat-le ögonblick söker tusende hit oth tar tusende härifrån: Jordan
år ett heroer-ge för Mandrake, en öken, dit starttid-glor- koinma, och huvansan de
skanda. Djuret les-det etr, och ont det också, till följe af högre andas-nål, i anseende
tlll Fren, icke skulle hinna sin högsta lifslängd, så ar dock alltid desä inre andan-rök
uppnått; det har sina förmögenheten och det är hivad tet-skall wara. Endasl men-
niskan står i motsägelse med sig stels och med jordens co den mest bildade och fullkomliga -
ibland alla hennes organisationer ar tillika den mest obildade och ofuiitomlis "
ga i anseende-till sin egen bestämmelse-, afwen oscn hon, matt as lir, lemnar werl-
den. Orsaken ar uppenbart-driv att hennes tillstånd, det sista för denna jordrn, til-
lika ät det första för ttt annat lis, för hlollket lnennilkan har avd-träder som etc barn
i sina söt-ska öfningar· Hoa föreställer således vii engång 2:ne werldaH och detta är
orsaken till den skenbara dnpliciteten i hennes tvålen och- förhållande-.

Odd Hai-af upplyses aixoen hwilken del hos de flesta niennislor här nedre ät
den rådande« Dan största delen af rnenntlksan är djur- Till Hnmanitet har hon
blottruedfört anlag, och detta måste först genom möda och slit utbildas hos henne.
»Hos nm få är det bildadt på rätta sättet! och, lisa-en hos debatta, huru spad och örn-
Mlig ’ t icke den hos dem niwecklade blomma-n! under- hela lisstidesn will djuret bere-
ska ösloet menniskan, och de siesta låta det ock tyrannisera sig ester behag. Det drar
oupphörligen nedst, nrie anden koiil tippat orl) hiertat in i en friare krets; och då , fören
sänkts warelsh det når-varande alltid ar lißtgare ån ort frånvarande och det synliga
kraftigare werkar pil densamma an det osynliga, så är det tattatt finna lya-ilsken af-
De båda wigtskålarnm som skall nedtynga den andra. Ham fä rensa nöjen och huru fö-
ga ren kritiskap och dygd är ej« nienniskan i stånd af! och, om hon wore i stil-ed «»att
äga dem, han litet är hon Ivan wid dent! De ädlaste förbindelser har nedre störas
af isiga driftek, som lifwets sjöfart af loidtsiga windar, och Staoaren ställde, bann-
Jherttgt skrånas den ena förmillelsen emot den andra, söt att styra den enas genom den
andra och att hos os uppdraga odödlighetens brodd, mera wid skarpa stor-mar ön
smekande westansiclgtat. En menniska, som försökt knyck-et, har lärt mycket, en trög
och- lattsesull tveticke hatad hos-« honom ligger sörborgadt, ännu mindre känn-er han,
medTlelserfaren sörnöjelse, hwad- han kan och förmäl-. Lifwet ar således en strid, och
Hulnanitetenö rena, odödliga blomma en smärt sörwarswad krona. Kapplöoarenas
möt ät tvid banans stut: de som famna för dygden få i döden sin trans.

3:o) Dä. högre warelser således blicka ned på oß, mätte de anse oß vii samma satt
kvm tvi de nisellanllögten, genom hwllta naturen vtfioergär från ett element till ett
annan Sttnßen smängee malt sina tvingar-, endast för att springa, el för att stona-
hans tunga kropp häller honom toid jorden. Inledletttd har« den organiserats-
de nrodren sörjt så mät för honom som för hwarje mellanslang Aftven detta ar t·
sig stels fullkomligt: och det är blott tvärt öga, som sinnet det oformlign Sri idk-
hiiller dec sig äswen med menniskonaturen har nedre. Hennes oformllghet slå-i- starkt
det jordiska öga-t; men en högre warelse, som blickar in i det inre och på en gäng
dswerfee flera länkar af denna tedla, kan mät ömka, inen aldrig förakta oß. Dell-«
ser hwarföre menniskan i sa många slag-« tillstånd måste gå ur werlden, såsom
ung- ochsgalnmal, såsom dåre och klot, såsom- Gubbe, hwilten blir barn på nytt, eller
till och med såsom osöde Wanloett och wanlkapnad, alla-grader as kattor- alla

-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:54:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1810-151-/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free