Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j
k· steda )« «
l Ur Afskedstalet till Hans Maizt Konungenn S. , s
· "Afnnden och darskapen bestrida icke mer satt Santkoällse ordningen fordrar fore-
ttadenz men deßa företer-eden böra-utmärkas af förtjenster: och etvigt — eldigt anin- l
«nesmärd ärden sanningen, att menniskan icke har annat »wärde, än det hon läk ge-
ngmostnaeaenfkaoerg Bördem lyckan, rifedomarne ciro endast tillfälliga fördelar, lom ·
pn langt afständ bortskymmas af susningarnas nytta, framalstrad af förståndets odling
och hus, och af hiertats redlighet och walwttj«a. Forgafwes skall Swensta Folfetkuw
sna hoppas en hög samfunds-inda, det tvill fägn, en stor och waraktig national-kraft-
otn icke de yttersta omsorger ann-ändas ttll allmänna uppfostrans förbättring inonr alla
medoorgerliga klaßerkL «
«Från rankans första nttveckling bor menniskan inhemta sanna förnufts-grunder
. för fin bestämmelse, yrvakets-följa afgjorda –begrepp om hwad· som utgör medborgerlig
. frihet. Holt bör tidigt danas till den sisnneshöjd, hivat-igenom hon känner sitt «eget
evärde, i samma man som hon är rättsinnig och god, och att hon genom deßa egen-
skaper är tvördnadsmärdz antingen hon svettar på lyckans höjder-, eller i ringhetens och fat-
tigdomens skugga. Kallas hon tttl meowertan i Statens matf, så bör hon tidigt mora un-
« det-tvist att aldrig inblanda personliga intreßrn i fäderneslandets stora sak, att snaps-«
na sig med denna öfwertygelsens storka, forn höjer henne öfwer- fmädelsens misßtodi
ntngar och klandret, genom ätankan då minnets rackwisaoch odödlighetens lön. Hon
bot-« weta, att den som ej beredt stgatt dö for. sanning och ratt, mar en fwag befor-
drare af deras wålde päiorden". « « »
Ut» Afskedstalet till Ridderskaoet oth Adetnt » , « «
. "Adle Herrar af Ridderskapet och. Adeln, font deltagit i öftderlaggnsingarne cof
detta stretade Riks-Möte, trottnen icke att hsra mina förnyade tacksägelsen att emot-
taga «·utt"ti)cken af min sanna inordnad och ettriga erkänska Stige-i dem af Eds-ni
Bröder, font redan ätefwändtstill sina shemroist, att mitt hjerta intifadas-timma sidf-
- te dem i denhusliga sällhet-, Jder detoistasr att jag anno tillanstade Edet och Dem
den högsta jordiska lock-an, aldrig funnen utom Piigternas trogna utöfning, ömhetens
förbindelser-, och utom hjertats minnen af mango aftorkade tårar, och af mänga da-
gar uppoffrade för allmän gagnlighet, för sanning, rätttvifa och rnennilkowäb Satntna
lyckliga werfntngsikrafter utmätte äfwen Edet-, Heerar Ledatndter af detta Rits-
· Strind, ianseende till hwilta jag mäste beklaga, att senare förbindelser inskränka
mitttedllga bemödande att-fortfara Edet godhet". « « « «
« "Hae fag, Adle Herrar, af Edet alla förtient denna godhet, fä folien mig-
-med Edna wälfznfkningar inom de« kretsat-, dec nitad öden trllåfnsenthrs fasta min
,werksan1·het. Onsken enig krafter och inod att aldrig af nienniftosfrnttan wita fan
(·-sann"tng och rått, att tala sanningens spisat inför de Maktigaspstiordent bet-eden mig .
« ofta tillfällen atrpå rättmätiga grunder utföra den förtry.cktas,’den sir-agas och den·
.nödltdandess talan. Dsinmen mig med mildhet, når jag anklagas for allt det onda-
« mina krafter icke föl-mätt afbofaz och tanken andteligen att jag en gäng, under titt
derdontens eller graftvens hwila, efter mödans och bekymrets tid, må haftvafortjent
det sköna namnet af MenniskowänM ’ -
« Med oeßa tänkesätt-, för mycket tvittsordade, for allmänt kända, for att förd-lans
« das med Folk-—gnnst-fokarens tommadefla«imitiotier, huru många tillfalien skola el hne
oas fins-den ädle Förf- inom denioidsteacttare epertntngskretss han nu» äger att gagna .
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
