- Project Runeberg -  Journal för Litteraturen och Theatern / 1812 N:o 1-148 /
42

(1809-1813)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

















Äe denna hwlls kraft, blond blef dis jordens tjopr
Aste tvätnlös kräftas in, att tigande förstöras.
Rej, kannett bättre mod: förs tvreda windats tropp
Det höga hafwets iväg mot rymderna flår opi«
Det laga ttäjket blott jkatl ej af stormen röras.

Q! detta tröga lagn, lite isen jemt och karlt,
Stall snart hivar adel drift i makttööyet form-tadlas
Otn äfwen ödets lag fördragsatnhet befallt,

DF först man lida bör, när titan hat tvagat allt-
ch stillheten är brott nät-· man ännu kan handla.

Det gifts en högsint hatta, en stark och känsiig nerf-
Som wäldsmakt och förtryck elastijkt fan sig stötetz
Det gifs en manlighet, af motstånd dubbelt dit-es,
Sven hellre sitider mot, an undflyr sitt förderf
ISO wantat faran ej, men fjeljntant henne mötet-
Scj krigakn pa« sin post, förutan sköld och smörd,

Ae lita feg med den, fotn skamligt posten lemnat;

Hans mod att huggas ned njöt aldrig fångens gärd:
Blott Hjelten prisas skall, fotn, trottfande en werld-

Stod mäpnad titts han fötl —- ocb föll då han sig hämnat-

Qstr det då all förtjenst att liknöjd fe den glömd?

Ar det den högsta plin att tåligt oförrätts-s?

Rej, ingen Engel sins, font tvitIe bli fördömd,

Gad fjelf will, söt sin nåd, bli tackad ord berömd —-
Och, sinne ej ett pris på menfkans dygder fattas ?

Föt mången hwaedagsdwckrg kan tveetningen af wåld
Igenan dans natur- hans läge , ofta dämpas-

Sci masken, i sin dy förafligt halffötdold, »
Knaopt anar Teampatns häl — och jlaftven, nesligt sald-
Wet ej, för gißeln krökt, dnr djupt han förolämpas

En fri och dristig man, besinna-ty men ej hal,
Bekrigar sitt fört-tyck och det ej undansitngrarz
Tillhörande sig sjelf, för inga wiklfor fal,

Dan faller sina tvärf, besegrar sina qival

Och mot Qrkanen stöt tills den hans stoft förskingrat-.

st- e- « is-
Htvar finner jag ett folk, fotn, fjelfsiändigt och stort,
Lärt kvadda denna yktaft och den gemensamt syfta«




















<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1812-1-148/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free