Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
·Blod dröp ur deras bröst och ögat hwalfde mildt.
De med en wåldsam hand sitt eget lif fdrspiar.
Meri Domarns öma tal bewekte dem till ånger-.
Till dagens ljus, forn de förbannar talen gånger,
De gerna siyndat sig med åkern-anda fj-at,
Oni ödets fällda dom ej hade hindrat det.
. Men obelveklig Styx dem ewigt innestuter,
J det han nio warf sig kring Tartaren gjuter.
Dernäst är SorgensxTälc Ur inoßbelnpna trän
Af tusen ugglor hörs ett oupphörligt skrån.
En ofåll Kärlek der sin sista tillflygt finner. »
Men ack! i döden ej en gång hans amal förs-vinner-
Här Eriker gick, med blodig slöja höljd,
Utaf Evadne och Laodaniia följd. «
Der ensam irrade Neptuni älskarinno-
Förwandlad förr ritt man, nu riter blifwen qwinna.
Wid sidan af sin nior man Fedra irra läg; »
Meri Prokriö små-unnad än i blodig klädnad lag-
Nu mägen widare sig öfwer slätter böjde,
Der- tappre krigare i tvapen sig förnöjde
Då ien härmad strid de drabbade ihop,
«De munnen öppnade ibland kilt fegerrop;
Meri ljudet genast dog på lapparne, som rördes,
Sri att- en hivifkning blott, som af Zesirem hörde-.
Här flögo smärd mot fivärdså hotande och ivildtJ
Men då man fruktade att se ett hufwud skildt - ·
Jfrckn sin kropp utaf det rysligt smäagda stålet,
Det genomskymtade det-tomma föremålet,
Sri obeskrifligt lätt, att snart man kunde fe- »
Ait, allt ert lkaggloel war, likt det som barnen ge. —: -
Det harnesk Hjelte-i bar, font Marians yra blänkte-
(Minerva honom deti yngre åren skänkte).
Det svar det första lkeai denna siannna nejd-
Hans forna sirade-» lom fruktade en fejd,
Fötsiramde derutaf ej lvii-sade att bida.
Dei sin snabba flygt kring rymderna sig sprida.
Men Meleager och hans wänner famlades - -
Och hivilkadeiå gladt: «Wälkommen, Herku1e6!«
Det kvar dem icke nog att honom fe och höra-
De tvid hans lejonhnd — kvid klubban tville röra,
Orh frågade om allt — om öfiveriordenswerld —-
Men docki synnerhet om ikälet till hans färd»
Knappt hade de det hört, förr’n de fördubbladt bleka
Med böner bjödo till att Hertales beweta «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
