- Project Runeberg -  Journal för Litteraturen och Theatern / 1812 N:o 1-148 /
520

(1809-1813)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-s- kW« aps- p-—–,-. »-«,-.»













och gudnädlig, och den font tvette citFoltet och Gustaf Adolfs Tora sinädligt gri-
macerandez och då man hår säg både den främsta oclj den andra Ryttatn fylla lina
Instrumentet ur Baßinen och- kasta icke allenast på den iordna Stenem utan aln-en
uppåt de dfta maningarna af1lottet, låste man i Pädrifwarenz ena ansigte owilja
och förtrytelse detdfwer, medan det andra strålade af glädje och blickade-uppmuntran
ät de fastande. Pygmön höll sig medsina fioanfae till nedersta meningen, dertwen- -
ne-fdnster, forn man fade mig kvava någon Iliaden-tid Santlingsruw i synnerhet
retade hans löjliga iftvein " - .

Otn nu de ridandes ostytigl)et-eller pädrifwatens allt föt- ioerfsitnnna jern, eller«
alltsammans förbjuda apor-ekade den feta Oxen: det coet man ej: nog af: han blef
pil nytt flyga Med ett ikon wae yaa uooes på trottotcen titt hos-ten och med annu-
ett framsprang qioitt hela sin börden Gene-ni sen besynnerlig volt hade det lndna
Geniet fått om sin hals allt hivad Oer hade ont sina hot-n, och sam nu i högen -
af sitt hwita Mafalatur, strömmen utfdre ända ned kilt den lillas iasiamnnngentoid
södra ändans af norra Slagtatl)nfet, det det undfick-obedd förmodligen-, föt- det myckna
och dyrbara Mafulatuiets lkttll," afsnågta korfzzummotn Dioergen stod pli hufwndet
isin baßin tvid sidan af sin tvål-da Patton-, GotniRäflvarno fornngit otnfuil);. och
hade tillika i fallet bitit sig i tungan, hwarigenoln ban nu wifade alla fymtomer af
wattusteäck.s Pådtlftoatn hade fallit öfwet sitt eget lem och låg illa fårad wid en af
1yktptiiarna. En person framsteg att förbinda honom med en Bit af kittet-anus-
Ioutnaiem men en szit lapis infemalis hade ei« kunnat gött-slyns fweda större, att
dbmma af hansfktånande och grimacetande. I höjden af sin föetwiflan och i brist
af, annat gift, framtog han ur sin sicka en af fina pennor och- sög densamme-, som
hade den werkan att han strax- gai opp andan.

Men nu fös-byter sig Seenem Erk blandande ljus utbreder fig. rnndt omkring-.
J ens. gyllne sky synes pil nära afständ öfcver Gustaf Adolphs staty en Gudinna med
en krans af stietnok om sitt hufwud och San-tingens fackla i sin ena hand: hennes
blick är på en: gång blygsam och ljuf forn Dianas-, dtisiig och genomträngande font
Minervas, bivaes lans- hons bat- i fin högra hand. Hivilande sin ethetilka fot nå
den Store Gustaf Adolphs sinler fager hon. med ett bögcideltgt allwar- «Föraktli-
"ga toarelferi Ian nedsteg ibland Er att messlny fös-bättra och gagna Er: J hafwett
""fdrnedtat det Gudomliaa till ett oftkyioaisdt pöbellpeftakeb Ltiaa passivitet-, hämd-
-"gitlghet, afundsjufa och en winningslystnadz endast beräknad på ntennifkoiss elakhet,
’«haftva ledt den dnr-kan J. egnat ung. Ian borde for ewigt öfwetgeftoas ett folk,fom
sensisqkssig få on:ätdigt ack aga iiiiazr men infot den Store Konung, font sttsidt och
"dddt föl-«menni-fkotatife,t«s sfrihet, font öppnat fot Sidon-sia Snillet Odödligheteus
«’temvel-, inför- Wafars botg, der i·-:·a ännu-« äger Wanner del-En, sola ttdenne gån-
«’ni:r- kallat tnig att mistas- ibl.md Ess, det kan- iags el fatta detta beslut, der· måste-jazz, -
sstsveriony lofnoa att arma dis-sj-. Iia will fe ont lag hos er fonan tända denna
DNattonalandm bidat-s hettan likas-. man tror enfaiu leninad i- min mård-, men om
DJ ej- wilien simsa nsts hopp gask-toa min- f-«.cha förmandlad till ett motsdbloii och
syett-linas titten milocsiasseifnlm fn nit-äten eidemden eller Lifttnden att i mitt tex-no-
deeli flint den dolt, hanar-ned de låst-kistan Medborgatscs heder och idkilfcirdy — fa ,
Weinng min wandrittg ibland er under hivad flit-punds fo M-
sfhelstj k: Gndavna förneka fig. ingen-» « ·«·- "




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1812-1-148/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free